I fredags lyckades jag vrids knät på nåt konstigt sätt i en frivändning. Hade  turen och fick hjälp direkt av en sjukgymnast som konstaterade att det inte hade börjat svullna än. VIlket var positivt.

I lördags var jag igång hela dagen med annat och satt inte ner många sek. På natten när jag kom hem var knät rejält svullet. Men det la sig dagen efter. Igår kändes det bättre och jag kunde gå utan att halta.

Ingen träning dock Jag var lite nedstämd och tyckte jag lika gärna kan skita i det nu. -Du vet att du kommer få träna ändå sa G och F. Det finns inget som heter vila bara för att man är skadad. Det finns massor du kan göra nu istället. Och du vet att vi blir besvikna om du inte är här och tränar imorgon! Deras sätt att stötta…

Så imorse tog jag mig jäkligt omotiverad till boxen och kände lite på roddmaskinen men det gick inte att böja knät fullt. G- Då kanske du inte ska ro. Gå och bänka. Vilken dag som helst annars hade jag varit glad över detta. Men idag hade jag helst bara velat ro!

Istället fick jag köra bänkpress. Och det svarade faktiskt riktigt bra. 5 reps på 50 kändes för lätt så jag ökade till 52,5 och det var precis det sista setet gick. Samma sak med pullupsen. Det kändes skitbra! Klarade alla 40 strikt. De sista var nog på gränsen då jag knyckte något med armarna.

Det är svårt att motivera sig. Jag vill följa programmet. Köra på som vanligt. Inte hålla på med detta. Men jag vet att jag inte ska gnälla och att det kunde vara betydligt värre. Känner ju att det blir lite bättre dag för dag och att jag blir rörligare och att smärtan minskar. Så jag antar att jag är åt rätt håll. Men det som oroar mig är ovissheten av hur länge det ska ta innan jag kan gå på för fullt igen.

Det bästa med att vara skadad är att när man kommer tillbaka så är allt roligt igen. Får försöka tänka positivt. och bygga upp en jäkla stark överkropp nu då och verkligen nöta pullup!