Så var det träningslager igen, denna gång på Teneriffa och som vanligt nödtorftigt uppsminkat till en familjesemester med all inclusive.

Före gryningen, och långt före tuppen, vaknar en endorfintorstande löpare för sin dagliga fix (se: “Knark är gott”…). Jag brukar gnälla över bristen på kuperade rundor hemma på Gotland och här i Playa Paraiso har jag tydligen blivit bönhord. Det finns kanske 50 meter slätlopning att uppbringa, och i går inledde jag turen rakt upp från hotellet. Det gick uppuppuppuppuppupp i exakt två kilometer med kanske 150-200 meters höjdskillnad innan det gick att svänga av. Känns lite i benen faktiskt.

Jag får erkänna att P18-spåret, med totalt kanske 10 höjdmeter på en milrunda, känns lite lockande igen.