Istället för att dåna rakt upp i 45 minuter, vilket kan vara lite deprimerade i sig, valde jag att köra intervallbetonat idag. Lutning 2 fick bli vilolutningen. Själva backen bestod av 400m i lutning 4 och därefter 400m i lutning 5. I det tempo jag höll (distansfart, cirka 7-minuterstempo) tog varje 400m-del 2:50 på ett ungefär. Därefter gick jag ner på lutning 2 igen.

Detta repeterade jag i 6,8km och de sista 200m körde jag på lutning 0 vilket faktiskt i sammanhanget kändes som att springa i nerförsbacke. De första stegen drev jag på för bra och sprang rakt in i konsolen, pinsamt nog. Jag trodde jag hade vant mig av med sånt, att jag lärt mig.

Pulsen gick inte upp lika högt som förra veckan, inte heller låg jag i tröskezonen lika länge. Jag tror helt sonika att det här upplägget evetuellt gav mindre än förra veckans pass. Så antingen återgår jag till 45-minutersbacken eller så ökar jag lutningen mer på intervallerna. Kanske till 4+6 istället, fortfarande med vila i motlut 2 då. Vi får se vilket jag gör.