Alla eventuella farhågor jag hyst om att gluteus maximus skulle vara inaktiv kan jag härmed lägga åt sidan. Det var helvete så ont man kan skaffa sig i rumpan bara genom att sprätta omkring med ett gummiband på parketten.
Träningsvärken är mycket distinkt, väldigt tydligt när jag t ex böjer mig fram lite lätt eller ska stiga upp på något (trappa, pall). Provade ett enda höftlyft på morgonen, i mjuka sängen och jodå, jag känner exakt vilken muskel det är som fick slita igår.
Yes!!! 😀
Där ser man 🙂
Det jag körde igår satte effektivt punkt för alla eventuella planer att springa idag, så det kanske var lite väl överambitiöst kört 🙂
Nix. Dagligt och inte alls samma sorts belastning som löpningen. Gör man det samma dag som ett mastodontpass (EFTER löppasset!) så blir det ökad genomblödning och mycket bättre återhämtning och man är piggare i benen dan efter. Och har inte lika ont i en ev. problemmuskel. Tror KS spanar här också…?
Jadå, det har jag noterat, inte utan viss nyfikenhet. Det påverkar inte resten av din träning?
Du har säkert sett att jag nöter 6 olika gummibandesövningar så gott som dagligen. Lågintensivt men dagligt. Är helt övertygad om att detta bidrar till att man orkar upprätthålla ett vettigt & ekonomiskt löpsteg även mot det bittra slutet av långa pass & långa lopp. Och att detta på så sätt kapar mer tid än man kanske kan tro. Typ full sula som håller ända in i mål.
Det behövs inga enorma mängder heller, det är ju fascinerande på sitt sätt. Nu vet jag hur jag ska få träff på den så nu kommer den inte undan, rumpan 🙂
I ärlighetens namn är jag rätt öm i höfterna och baksida lår också, men inte i närheten av hur öm jag är just i gluteus maximus, så jag är kanonnöjd! Perfekt ju 🙂
Gummiband äger! Det är helt klart svårt för alla små muskler att försöka smita undan från en så pass enkel träningsform, men som samtidigt innebär en koordinerad rörelse. Och allt detta på ett skonsamt sätt. Keep up the rubber bands även om det tidvis kan kännas ganska så trist att nöta på (t+)!