Det blev knappt en km barfota i slutet av dagens 16 km lugn distans. På P18-slingans mix av grovt grus, tallbarr och kottar blev det plågsamt tydligt vilken tunn, mjuk och känslig hud fötterna begåvats med efter en ombonad vinter i strumpor och skor.

I höstas sprang jag obehindrat på samma underlag, nu trippade jag fram med korta försiktiga steg, under utstötande av diverse kraftuttryck genom sammanbitna käkar. It can only get better…

Resten av passet: 10+5km-slingorna i ca 4.30 fart, plus/minus några sekunder. 4.13 som snabbast, tror jag. Lugn och behagligt men ganska sega ben. Korta terräng-DM i morgon kommer nog inte gå till historien.