Igår valde jag den andra av mina två 15km-rundor, den med en mack vid 6km där jag kunde fylla på vatten. Det var 25 grader i skuggan och jag behövde kunna fylla på vatten. Då är bensinmackar bra att ha.

Den enda tråkiga delen av den banan är just genom Barkarby, eftersom det är tättbebyggt område. Resten är en nästintill pastoral idyll, och detta i en brusande storstad. Inte långt från där jag springer ligger högteknologiska Kista, jag ser Kista Science Tower på håll. Men där jag är finns det ingen högteknologi, bara kossor och hästar och en doft av natur.

Det är såna dagar jag älskar löpning. Det blev 14,8km på 1h32 och trots att jag tyckte jag höll ett beskedligt tempo var det högre än jag avsett, 6:13min/km (9,66km/h) men pulsen snittade bara 76% av max (såg jag när jag kom hem) så det var inte så jobbigt enligt pulsen heller.

Jag tittar sällan på klockan under pågående pass nu för tiden, jag vill inte veta. Jag går på känn. Ska det vara lätt så ska det ju vara lätt. Det har visat sig vara rätt metod för mig, för då blir de lugna passen verkligen lugna och de tuffa passen blir tuffa. Ingen sabla mellanmjölksträning, där lätt och tufft går nästan lika fort.