Smärtsamt var det, men då gör det kanske nytta? Man kan alltid hoppas…
Efter fiaskot på senaste långpasset, när jag med nöd och näppe tog mig över halvmaran innan knäkräket satte stopp, tog jag tag i saken igen den här veckan.
Först passade jag på när jag gymmade i tisdags, och frågade instruktören om hur jag skulle stretcha. Den första hänvisade till den andra som pekade på den tredje, men han (Björn) visade sig vara en hejare på foamroller/skumrulle. Eftersom jag ännu inte utnyttjat den instruktionstimme som ingår i kortet ska jag försöka boka in Björn nästa vecka.
Nästa steg var att ta reda på vad den där naprapaten hette, som Fred tipsat mig om. Har han kunnat hjälpa både Fred och Olof måste han ju vara välbekant med löparvrak. Att Fred beskrev honom som “ett geni” kan möjligen ha bidragit till att jag vände mig dit…
Christer Wilén Brunius heter han och jag hade turen att han hade en lucka redan i går eftermiddag. Det första Christer sade när jag satte mig ner i hans besöksstol var “sitter du ofta så där?”. Det vill säga liksom uthälld i stolen med benen i kors.
Ja, jo, jag gör nog tyvärr det. Jag får försöka sluta med det, med tanke på hur många timmar jag sitter i min kontorsstol varje dag.
Efter lite förhör om hur smärtan yttrar sig och var fick jag ligga ner på britsen. Eftersom det varit vänster knä de senaste gångerna valde Christer att koncentrera behandlingen till den sidan. Massagen blev mer och mer smärtsam ju längre han höll på och några gånger tror jag att jag bad om nåd.
Grunden till problemet är att sätesmuskulaturen är för kort – orsaken till det kan man spekulera om, men min träning är ju tämligen monoton och stretching inte precis min paradgren – och den stretchövning jag brukar göra är mest som en liten kittling. Dessutom tar den bara på en enda liten muskel. Christer visade mig en annan variant av mer industriell styrka. Först höll han emot (aj, igen) och sedan visade han hur jag kan göra den på egen hand med hjälp av en dörrpost. Och visst var det skillnad. Min vanliga sittande rump-stretch går liksom inte att hotta upp längre än till en viss nivå.
För att försöka beskriva: Om jag ska stretcha högersidan lägger jag mig på rygg med en dörrpost/tung soffa/sovande elefant/valfri klump på vänster sida i ungefär höfthöjd. Vänster ben rakt fram men lite böjt i knät. Sen slänger man upp högerbenet mot vänstersidan och använder dörrposten för att hålla emot. Glid ner tills stretchen känns maximalt.
Efter 15-20 sekunder trycker man ifrån med det stretchade benet en liten stund. Glid ner lite till. Upprepa. Som sista gaspådrag (och nu menar jag inte att det är dags att släppa väder, även om det ibland kan vara oundvikligt…) sträcker man försiktigt ut det vilande benet till rakt läge.
En rak jämförelse mellan min vanliga stretch och detta är ungefär som lättöl jämfört med Strohrom (den narkotikaklassade varianten). Om inte detta hjälper får jag nog amputera benen eller börja med boule.
En ny tid bokades nästa vecka. Jag vet inte om det är tanken på smärtan eller på pengarna jag hellre velat lägga på en Sweden Rock-biljett som tar emot mest, men hjälper det är det värt varje krona. Hellre 500 spänn per behandling som hjälper än 100 spänn för en “jaså, du har löparknä?” som det blev hos sjukgymnasten.
Som avslutning drog Christer på lite liniment, kallad Linex, som han beskrev som 7 gånger starkare än Tigerbalsam. Jotack. Det dröjde en stund innan det kom igång, men resten av eftermiddagen kändes det som om jag hade tredje gradens brännskador på yttersidan av låret.
Jag ska vänta med att hylla Christers genialitet tills jag märkt att det gör skillnad i skarpt läge (det vill säga att jag klarar 30-40 km utan att att knäna skrotar ihop), men nog kändes det äntligen som om problemet blivit angripet.
Aj.
Mja, jag kan nog inte se framför mig hur man kan hålla 4 – 4,30 fart där jag sprang…kanske en bergs get kan. Men du har rätt i att det är bra träning och väldigt fin naturupplevelse.
Dessutom tycker jag väldigt mycket om att springa i skogen om det är stigar som man kan springa på …. men riktigt tuff trail som detta, nja min icke befintliga koordinationförmåga gör detta till en konst i överlevnad mer än bra träning.
Nej, hur trist det än är så måste man nog göra lite mer än att bara springa om man ska hålla. Det senaste jag hörde var att man tydligen inte blir yngre och vigare med tiden…
Jag läste småfnittrande din skräckskildring av traillöpning! Jag vet ju inte hur den stigen såg ut men jag körde årets första riktiga terrängpass i tisdags och njöt i fulla drag. Se det så här: teknisk terränglöpning ger massor av funktionell träning för andra muskler än den monotona asfaltslöpningen och är vansinnigt mycket roligare för en löpare än s k alternativ/kompletterande löpning.
Men där jag sprang gick det i alla fall att springa… Knixigt och krokigt, fullt av rötter och stenar, upp och ner och ner och upp men fullt löpbart i 4 till 4:30-fart. Dessutom löjligt vackert utmed havet och vid ett tillfälle med närkontakt med en havsörn som jag skrämde upp.
Jag tror på skogs-/terränglöpning som ett sätt att förebygga skador, men man måste förstås vara försiktig så inte olyckan är framme.
Hoppas strechen hjälper Tomas,
På mitt kotor är Linex för närvarande nyttjat för stora diskussioner (fick berättat för mig att Linex är liniment ämnat för hästar)
Det har liksom blivit en inofficiell tävling här vem som klarar av att pensla på mest Linex och överleva…. (jag leder inte denna tävling)
och kommer inte att anta utmaningen….
Jag ska dock försöka pröva din strechövning. Jag liksom du har helt klart inte streching som en paradövning, men jag inbillar mig att jag nog måste ändra detta snarast. (har sagt detta många ggr) då jag är säker på att vissa skadeproblem kunnat undvikas med lite streching då och då.
Ja Jörgen är lite av expert på Linnex och stolsvärme.
Förstår din frustration, trist att behöva nöja sig med halvmaror pga ålderkrämpor.
Med Linnex på ryggslutet behövs ingen stolsvärme. Fråga Jörgen.
Jag hoppas det funkar för jag börjar känna mig lite stressad över maran. Jag är i mitt livs form för 21 km men kommer liksom inte så mycket längre. Frustrerande, sa Bull. Irriterande, sa Bill.
Oh så han introducerade min bästa kompis Linnex för dig. Prova det i ryggslutet innan du ska åka bil, sen börjar du med att slå på stolvärmen 🙂 Eller Linnex innan spikmattan, en perfekt kombination om man vill höja cirkulationen 🙂
Naprapater har en besvärlig förmåga att kombinera smärta med lindring så om du behövde be om nåd så tror jag det kommer bli bra snart.