Hur laddar man bäst för att slakta sitt pers på halvmaran?

Vet inte säkert, men sex bira, konsert på Globen (Rush, fantastiskt bra!) och nattligt häng fram till 3 på morgonen (dock på enbart vatten efter midnatt…) i goda vänners lag verkar vara en riktig vinnare.

Det kunde man ju däremot inte veta i förväg…

Det var med andra ord med viss tveksamhet över dagsformen jag alldeles för sent drog mig mot Rålambshovsparken. Oombytt, utan nummerlapp och med hela övernattningspackningen över axeln kom jag fram vid 11-snåret, men det innebar tack och lov att alla eventuella köer var skingrade sedan länge. Helt redo, i nya kort-tajts och nytt tävlingslinne i den gassande solen, infann jag mig vid startfållan med 9 minuter till godo. Tid för lite uppvärmning och med tre minuter till start gled jag in i startfållan.

Pang. Rejäl trängsel de första 200-300 metrarna – en löpare föll några meter framför mig och tvingade fram en akrobatisk undanmanöver – men sedan öppnade fältet något.

Jag hade målsättningen att ta det lugnt och försöka hitta ett skönt flyt kring 4-minutersfart. Jag tyckte också att jag höll igen riktigt bra i början så första km-tiden på 3.40 kom som en överraskning. Jag trodde mig därefter dra ner till en stilla jogg. 3.45-3.50 på följande kilometrar.

Hoppsan. Det går visst lätt i dag. Jag försökte koncentrera mig på att springa avslappnat, utan att ta i men bry mig mindre om det exakta tempot. När vi efter en halvmil utmed vattnet vek av upp på Kungsholmen för en stund stabiliserades tempot kring 4-strecket men de lättsprungna kilometrarna ner mot varvning gav högre fart igen.

Milen passerades på ca 38.50 och vid det laget borde ju ett för högt tempo ha börjat ge sig till känna. Men inga sådana tendenser – det kändes hur lätt som helst ut på Norr Mälarstrand på andra varvet.

När man har en sådan dag är det bara att tacka och ta emot. Jag låg i ett bra stråk med löpare som höll lagom tempo, och försökte att inte inte förivra mig. Bara ligga i lämplig rygg och åka med. Allt som kilometrarna rullade på hängde jag av en efter en samtidigt som nya ryggar dök upp framför.

Vid 17 km passerade vi på bron över målområdet samtidigt som vinnaren gick i mål. Nu började jag känna att det här nog faktiskt skulle hålla hela vägen. Fortfarande var jag obetydligt trött och farten låg kring eller strax under 4-strecket. Tidigare under loppet hade jag flera gånger sprungit ifrån andra i utförspartierna där jag tydligen är relativt bra på att rulla på och få med mig gratisfarten. Så blev det även nu och det gav också god extra energi nu när tröttheten till sist började göra sig påmind.

In till 20 km var vi tre man i samlad tropp som gav oss ut på extravarvet runt parken. Nu var det all in som gällde och strax före det jag trodde var sista kurvan gick jag ut och drog. Båda släppte först ganska enkelt men det visade sig vara något längre till mål än min, vid det här laget ganska trötta skalle hade tänkt sig. En av de andra gjorde ett motryck med 150 meter kvar som jag inte kunde matcha, men den andra höll jag bakom mig hela vägen. En skön känsla!

Mål! Alltid lika skönt, men efter ett lopp som samtidigt är så bekvämt och så snabbt känns det ännu bättre.

Summering: även om kilometertiderna varierar lite blev tempot utslaget på hela loppet nästan löjligt jämnt. Två mil på vardera strax under 39 minuter följt av en liten tempoökning sista kilometern. Det är bara att tacka och ta emot för den perfekta värdemätaren jag var ute efter. Kan jag bibehålla den här formen i tre veckor ska det bli spännande att se vad det kan räcka till.

Snittfart: 3.52
Km-tider: 3.40-3.45-3.50-3.52-3.52-4.02-4.01-4.00-3.53-3.50
3.49-3.54-3.48-3.53-3.52-3.57-3.58-4.00-3.45-3.50-3.45-(0.19)