Förutsättningarna var bra. Visserligen hade jag skadekänningar innan, så jag tränade ganska lugnt inför maran, men formen var klart stigande.
Organisationen runt Berlin maraton var fantastisk. Expot vid nummerlappsutdelningen var gigantisk liksom hela tävlingen. Det var stort även för en som sprungit Stockholm sju gånger. Berlin är i en annan division.
Loppet börjar klockan nio på morgonen och när jag stod där i fållan kändes det svalt och skönt. Helt perfekt för mig som inte vill ha varmare än 18 grader, helst 14-16. Att jag brukar pricka värmemaror är ett aber och jag hade tre heta maror i rad i Stockholm.
Enda orosmolnet denna dag var just frånvaron av moln.
Starten gick bra och för min del var det andra vågen som gällde. Jag passerade startmattan joggandes, helt perfekt timing.
Mitt mål var att springa en så jämn mara som möjligt, vilket underlättas av att det inte finns några backar i Berlin. Nackdelen med det är förstås frånvaron av nerförsbackar, man måste driva på själv hela tiden.
När jag tittar på kilometertiderna kan jag se att vätskestationerna innebar ett tapp på en halv minut varje gång, något att tänka på för framtida maror; att pricka just de stationer man behöver och inte häva i sig på varenda en.
Vilket jag i och för sig inte gjorde.
Jag hade ingen extra energi med mig utan litade till vatten och sportdryck.
Vid 32 kilometer kände jag dock ett sug efter extra energi och de delade ut geler. Jag tog två som jag drog i mig under ett par kilometer.
Kanske var det därför som jag plötsligt kände mig pigg vid 36 kilometer och då tänkte jag: Nu är det så lite kvar så nu kan det bära eller brista.
Så sprang jag min snabbaste kilometer.
Sedan brast det. Jag blev illamående.
Troligen blev det för varmt igen. Det rådde nämligen svensk högsommarvärme och temperaturen hade stigit mycket utan att jag lagt märke till det. När jag passerade Brandenburger Tor för målgång gassade solen från en fortfarande molnfri himmel och termometern hade stigit över 25 grader.
Det blev en tid drygt tio minuter över personbästat.
Men jag är nöjd ändå, det var en kul tripp och det är billigare i Berlin än i Stockholm. Värt att göra om!