Jag väntar fortfarande på de sammanställda resultaten, så sifferexcersis blir det inte i dagens blogginlägg. Däremot en djup fascination över testerna, att man kan ta reda på så mycket genom en andningsmask och ett nålstick. Mängden siffror som datorerna spottade ur sig var imponerande, fast utan någon som helst kunskap i vad de betyder är de förståss meningslösa och det är där experterna på Bosön kommer in i bilden.

Jag fick springa på det största löpband jag någonsin sett, det var enormt! Fast det fanns naturligtvis räcke inställt för löpning så jag sprang inte på hela, men om man flyttade undan räckena skulle man säkert skunna åka skidor – fristil – på bandet utan problem. Laktattestet var tämligen odramatiskt, jag är nålrädd men de behövde bara punktera fingertoppen en gång så kunde de använda samma hål efter varje test. Laktattesterna kör i 4-minutersintervaller, så många gånger som behövs för att komma upp i tillräckliga laktatnivåer.

Syreupptagningstestet kördes på ett annat band som kunde luta, masken vande man sig vid snabbt. Man fick snabbt annat att tänka på kan man väl säga och all eventuell känsla av syrebrist gick att härleda till andra orsaker än masken 🙂
Testet körs i minst 5 minuter i samma hastighet, lutningen ökades regelbundet. Det låter kanske inte så jobbigt men det är det, för utifrån laktattestet kunde han välja exakt det tempo som passar mig bäst (eller sämst om man nu ogillar att köra slut på sig). Av pur envishet stannade jag kvar på bandet i 6 minuter, men sen kändes det som att lungorna skulle brista eller kollapsa eller något. Det är förmodligen en av de jobbigaste saker jag tagit mig för att göra hittils, blev lätt illamående och fick pirr i fingertopparna på slutet vilket brukar betyda att jag tagit i allt som fanns för dagen.

Vi hade en genomgång direkt efter, men jag och siffror är ingen bra kombination (siffror stannar aldrig länge hos mig) så istället för att röra till det med halvt bortglömda siffror och halvt ihågkomna förklaringar så avvaktar jag det slutgiltiga resultatet. Men det var en upplevelse att göra testerna och jag skulle hemskt gärna vilja göra om dem om låt säga ett halvår, bara för att se vad jag förändrat och vad som blivit annorlunda.

Rådet jag fick som jag kommer ihåg tydligast var i alla fall at sänka pulsen på långpassen. Under 150 ska jag ligga på de långa passen. Det är långsamt, mysjogg skulle jag klassat det som vilken annan dag som helst.

Jag ska alltså mysjogga mer, och inte sprätta på som jag brukar. Nåväl, det kan jag leva med skulle jag tro 🙂

Dessutom ska jag inte vara rädd för att köra fortare på de långa intervallerna, och det hade jag nästan räknat ut själv. Men det är himla skönt att få bekräftat att man är inne på rätt väg och få vetskapen att det här är inga lösa gissningar, det här är så nära fakta man kan komma när det gäller levande organismer. 🙂

De är himla duktiga på Bosön, man känner sig väl omhändertagen och det märks att de är proffs. Å andra sidan, skidlandslaget, mångkamparna och alla möjliga andra elitidrottare skulle inte anlita dem om de inte vore bra, bäst möjligen?

Jag är djupt fascinerad som sagt, och vill väldigt gärna åka tillbaka och göra om det. Är man ens halvseriös med sin träning tycker jag absolut att det är värt pengarna att göra testerna!