Idag var det väldigt blåsigt att ge sig ut och springa. Jag hade inte riktigt räknat med det, men det blev en ganska skön tur ändå eftersom jag anpassade farten efter backar och vind – och så slog det mig medan jag susade ner för en backe med solen i ögonen och vinden i ryggen att livet inte alltid är uppförsbacke och motvind. Ibland är det medvind också. Men det glömmer man lite för lätt.
Men det hade inte blivit något bra pass alls tror jag om inte älsklingen tagit hand om mina ben igår och gett dem en omgång med massageoljan. Blodcirkulation är helt klart underskattat 🙂
Det är ju just typiskt ändå, vilket håll man än springer åt har man motvind vissa dagar. Skönt att det blev bra ändå 🙂
Jag kom på att jag ju kan välja åt vilket håll jag tar Västerbron så jag kollade hur vinden blåste innan jag bestämde varv. Men tror du inte att vindjäkeln vände medan jag sprang … Ha! Där fick jag! Men det blev en skön runda ändå. 🙂
Håller tummarna för att det åtminstone är medvind 🙂
Jag har faktiskt suttit och väntat i en och en halv timme på att det ska mojna lite. Men nu ger jag upp och ger mig ut och springer ändå. Hoppas bara att det bli medvind upp för Västerbron. Jag har återhämtningsvecka, så lite hjälp uppför kan jag ju förtjäna.