När startskottet gick var himmelen klarblå och solen gassade, gott och väl 25 grader. Det var kvävande varmt (jag trodde på åska säkert som amen i kyrkan), vindstilla och det dammade torrt om grusvägarna. Kvicksilvret steg lika snabbt som min puls men jag lyckades besinna mig första kilometern, hittade min rytm och en jämnhög belastning.
Ingen åska inget regn och dammiga grusvägar. Men jag hittade min rytm och puslen stabiliserade sig strax under tröskelpuls och där höll den sig resten av loppet. Jag lät tempot stiga och sjunka allt efter behov, och behöll känslan. Jag tittade inte på klockan speciellt mycket utan försökte känna in vad kroppen ville och orkade med för dagen. Det fungerar rätt bra faktiskt, när man vet hur det ska kännas.
Att springa om karlar gav en extra belåtenhet eftersom män har större hjärtan, mer röda blodkroppar, större blodvolym och fler muskler med större mitokondrier redan från början. En kvinna måste träna mycket mer och hårdare för samma resultat, så beväpnad med den kunskapen gjorde jag det till min personliga utmaning att runda så många män som möjligt.
Man kan debattera det vettiga i att ha upploppet i uppförsbacke, men det hade de. På gräs dessutom, som näst efter grus är det värsta jag vet. Det mesta av Blodomloppet gick på grus. Ändå var det med en blandning av lättnad och glädje jag gick i mål, även om det tog en stund innan jag faktiskt lyckades få ordning på andningen och benen igen.
bra jobbat!!!!
Ah, jag tänkte du saktade in och lämnade företräde, jag hann nästan bli irriterad ett ögonblick ju!
Oroa sig kan man göra, hålla ett öga öppet också och hjälpa om någon ser ut att faktiskt behöva det 🙂
Det är en annan sak 🙂
Det brukar inte hindra mig, men man kan bli lite orolig för folk ändå …
Men det är ju egentligen inte ditt problem, om de springer över sin förmåga? Hänsyn är bra och så men lite eget ansvar måste folk ta själva också och du anmälde dig väl inte för att vara dadda åt vuxna karlar?
Att hjälpas åt och dra lite är en helt annans ak, det är lite roligt 🙂
Men det kanske inte var det herrn höll på dem 🙂
Jo det där med att klå folk som inte väntar sig det. Fast jag är ibland rädd för att springa om äldre ömtåliga herrar. De klarar att bli omsprungna av jämnåriga män, yngre män och tjejer (kanske), men inte av såna som mig … ser hur de ökar och pressar sig och blir rädd att de ska få en hjärtattack eller ngt. Minns speciellt när jag _gick_ mit första blodomlopp, en liten skraltig gubbe med stavar jag ahde framför mig en lååång bit. Jag gick ifatt honom och, då lyfte hans tavaran och sprang om mig, så att han var en bit framför mig, och så gick jag ifatt och förbi, och så vips lyfte han stavarna och sprang lite igen … Så höll vi på 🙂
LOL
Vilken underbar poäng!
F ö glömmer jag ideligen att du fyllt 50, jag har fått för mig att du är 40 men det är säkert ditt fel på något vis. Jag vet inte hur, men på något vis …
Nu tänkte jag iofs ur mitt eget egoistiska perspektiv. Det var kul att ånga förbi unga snabba tjejer som trodde att de blev omsprungna av en 50-årig överviktig tant i sina sämsta år.
Fast på Tjejmilen är det så många, man får ingen direkt känsla för något annat än att det är en flod av folk som väller fram.
Det var helt klart en annan grej att sikta in sig på en trött herr-rygg, ge sig fan på att plocka honom och sen sikta in sig på nästa. 🙂
Det är säkert minst lika kul som att slå tjejer på tjejmilen!
Det var mycket roligare med mixade lopp än jag trodde det skulle vara 🙂
Måste haft med männen att göra, det är KUL att slå män ju! 🙂
Heja-heja, visa karlarna var skåpet ska stå! 😀 Bra jobbat!
Härligt, tappert i värmen! Gillar heller inte grus såvärst, & gräs kan vara slirigt.
t+ för det där med att runda karlar 😀