På min smolovrutin 13 veckor kändes som en evighet….men det går rätt fort alltid när man är inne i en cykel. Om två veckor är jag klar. Nästa vecka är sista tunga. Sen en lätt och sen maxning. Det har verkligen varit upp och ner. Blod svett och tårar kan jag säga. Och en jäkla massa tvivel. Teknikbyte, och bråk med G om viktval.

Idag körde jag 3or på 80kg utan alltförlång paus i toppen. G sa ingenting iallafall och jag försökte inte stanna för länge. Det känns lite annorlunda. Jag vågar gå ner och dutta med rumpan liksom:) Jag får en liten studs i bottenläget som jag inte upplevt tidigare. Problemet är dock att jag inte får med mig kraften upp till benen utan jag stannar och segar på. G säger jag är för klen i benen. Men jag är övertygad om att det är positioner det handlar om.

G frågade vad jag trodde att jag skulle landa på. Jag svarade att jag faktiskt inte visste. Jag känner mig inte så stark i benen. Men jag känner mig stabil! Jag känner så här: att när jag har stången på ryggen så är det tungt. Men jag vet att det går när jag väl är i gång.

G tycker att jag har fått en bra position i böjen och att jag blivit rörligare i botten. Och det var det som vi var ute efter så det målet är ju uppnått, men det är lite difust för mig och inget jag själv känner nämnvärt utom att jag känner mig tryggare och stabil utan lyftarskor och bälte! ( inte ens knäskydd) Men om jag ska vara ärlig så skiter jag i det. För mig handlar det om att få upp så mkt vikt som möjligt! Och att hålla på 13 veckor och slita och sen “bara” få en bättre knäböjsposition och rörlighet Men G menar väl att jag med en förbättrad position och rörlighet ökar chanserna för pr framöver. Just nu är jag dock så ruskigt trött på knäböj att jag kan spy.

jag får väl maxa utan bälte och lyftarskor och då hoppas jag kunna ta 95. Klarar jag det bör jag kunna ta 100 med lyftarskor och bälte. Men mest av allt längtar jag tills denna cykel är över!! Det lär ju dröja innan jag hoppar på någon sånhär vansinnesböjprogram igen!!!