Med eller utan dämpning och stöd? Funderar på vilka löparskor jag ska köpa nästa gång. Om hundra år eller så.

Får ju gott om träning för stabilitet och hoppar och stötar upp i benen på karateträningen. Där tränar vi ju barfota. Kanske är det klokt att köpa ett par skor som jag alltid kan springa i oavsett hur sliten jag är i övrigt? Som är så snälla och milda och överseende, stöttande och dämpande som möjligt? Låta löplabbet plocka fram ett par bra åt mig? Då kan jag springa i de flesta lägen. Inte bara när benen är i absoluta toppform och pigga och glada. Mitt mål är ju trots allt att få upp kondition och uthållighet när jag springer.

Har ju varit lite emot för mycket stöd och stötupptagning när man inte har några som helst problem med det. Särskilt om man springer måttligt mycket. Tror att om man har 100-procentigt stöd för stabilitet i skon och extrem stötupptagande förmåga i skon så får kroppen ingen träning på att hantera sånt och så blir man ännu klenare och känsligare. Men bara om man inte känner av sånt alls. Jag tror samtidigt att om man känner av minsta problem i benen, knän eller fötter så ska man nog ha all hjälp av skon man kan hitta för att kunna träna på med så lite bekymmer som möjligt.

För egen del tror jag att mängden träning, hoppandet och balanserandet på karaten stärker en del på vägen. Samtidigt vill jag inte överbelasta mina stackars ben. Därför vill jag ha så omtänksamma skor som möjligt när jag springer.

Fast klarar jag av att springa i de gamla lik jag har på fötterna nu så vete sjutton vad jag behöver egentligen.

Ett par nya blir förståss när jag känner att jag känner för att lägga en förmögenhet på det. Det är antagligen samma dag som jag inser att mina gamla är så dåliga så att jag får ont både här och var. Det kan inte vara långt dit nu.