Går uppåt. Kanske hänger ihop med för lite träning, det har ju varit VAB och sen var ju jag förkyld en massa också. Eller så hänger det ihop med cellulitmackapären och djupandning och att “systemet måste fyllas på för att börja flyta”. Men då borde det väl för helvete börja släppa någon gång alltså?

Hur som helst. Igår låg jag på rygg med benen upp en hel timme. Koppning, cellulitmaskin och koppning igen på framsida lår. Och jag känner ju att jag har ett par hårdare områden på vänster lår. Som en vall längre ner. Och på ett ställe liksom mer sammanväxt. Början på (eller en färdig) fibros tror jag. Klart det måste vara bra att lösa upp detta allt vad det går. I somras hjälpte det väl också, vill jag minnas, just att ha benen uppåt. Kanten över knät minskade, det var jag glad över. 

Igår kom bubblisarna. Linne och supertights. Linnet verkar helt fantastiskt. Aningen skraj ändå eftersom shaping-trosorna fick mig att gå upp när jag körde bil. Jag hade ju trott motsatsen. Tightsen är varma och sitter rätt hårt, jag blir rutig på benen (och på mage). Tänker att där rutorna blir kvar är det vätska. Jag tänker ha dem hela dagen. Om jag fick loss vätska igår kanske detta kan hjälpa till att också slussa ut den. Tidigare har jag upplevt att jag fått loss vätskan men att den fortsatt ner i benen. Exempelvis från midja/höfter och från bröst. Nu då, liksom. 

Efter allt jag läst på känns det faktiskt än viktigare att inte slappna av och förlika mig med situationen. I så fall kommer det här ödemet att byggas på och byggas på. Det kommer inte att försvinna av sig själv, det har jag förstått. Till sist blir det smärtsamt. Och det är fan inte som det ska vara med en massa extra vätska på benen, det är inte bara ålder. När jag läser om Lipödem och att det kan komma vid hormonella svängningar blir jag allt mer säker på att svängningarna innebär vätskesvängningar, som för mig, och att den vätskan stannat, stoppat upp och blivit starten för lipödemet. Där tänker jag inte hamna.