Vilse på hemmaplan? Ja, nästan i alla fall. Jag ska väl erkänna att jag inte tittade så noga, jag trodde jag kunde vägen. Rundan jag döpt till Rinkeby Runt ska vara strax över 5km och omfatta mest grus. Få gatlyktor, lite ödsligt. Lagom för ett pannlampspass.

Om det nu inte hade varit för att de smällt upp en byggarbetsplats efter 1300m ungefär som lurade ut mig på någon slags leråker innan jag upptäckte att vägen var borta.

Snärjde mig tillbaka till vägen och hittade upp på den väg de hade försökt markera, jag hade helt sonika rundat reflexskyltarna och konerna de satt ut och inte ens sett avspärrningen!

De har börjat smälla upp lyktstolpar längs vägen, de råttmopsarna! Fattas bara att de ska asfaltera också…

Det var förvisso länge sedan jag sprang Rinkeby Runt, den är ju så kort, men jag trodde inte det hade ändrat sig så mycket, att de hade byggt så in i bängen! Jag har inget minne av att jag sprang där, en gång i april och en gång i januari, som klockan påstår men säger den det så gjorde jag det. Fast jag minns att jag sprang där för något år sedan, när det var snö och mörkt. Det var jättefint, tyst. Nästan som om man inte var i stan alls. Det har byggarbetsplatsen effektivt förstört nu. NU är det jätteuppenbart att man är i stan även här.

Spring försiktigt förresten, om ni ska springa i stan, det är svartis på asfalten märkte jag på hemvägen. Otäckt att springa när man inte vet om man har fäste eller inte.

Jag börjar i alla fall få roliga data från klockan nu, några pass till bara så … 😀