Jag vill inte riktigt kalla det jag gör chins, eftersom det egentligen bara är den negativa fasen. Det är långt kvar tills jag orkar dra mig upp. Den här gången kände jag att jag fick rejäl kontakt med latsen. Nu vet jag var jag kommer att få träningsvärk 😀
Coreövningarna är de samma som jag körde när jag gick på Arias pass på Salveo, de jag minns iaf. Däremot blir det säkert varken lika många eller intensivt när jag inte har min förste skrikare som gapar på mig. Jag saknar de där passen.
Mycket som kändes som humbug i år och väldigt lite som faktiskt kändes vettigt att satsa på. Lite té, lite strutskorv och några japanska sojabönor fick jag med mig hem men på träningsfronten var det sorgligt mycket som kändes homeopatiskt, eller hur man nu ska uttrycka det.
Spikmatta tänker jag hur som helst inte köpa, hur mycket de än pushar för det på mässan.
Några satt och viftade med någon form av pinne med bollar i ändarna. Det såg väldigt mysko ut och jag förmodar att det skulle vara någon form av träning.
Matmässan kunde lika gärna döpas om till Vin & Spritmässan, för det var det som var det dominerande inslaget där tyckte jag. Polisen hade alkotester på bilisterna utanför, när de kört en bit. 😀
Båtmässan tittade jag in på i kanske fem sekunder – och det var också allt jag orkade med. Jag är totalt ointresserad av båtar.
Fasen så ont i fötterna man får av att gå i mässhallarna en hel dag. Ändå valde jag de fotvänligaste skor jag öht äger den här gången. Trött i benen och ont fötterna.
I helgen ska jag testa att springa lite stilla på löpbandet och se vad knäna tycker, annars blir det styrketräning. Det verkar som att jag blir väldigt dum när jag får på mig skor och ska löpträna, för jag glömmer allt vad sunt förnuft heter och skenar iväg ouppvärmd och springer i för högt tempo tills det börjar göra ont nånstans. Slugt? Nä. Men jag lär mig kanske så småningom.
Hur som helst har jag märkt att jag är betydligt mer disciplinerad på löpband än ute. Jag håller mig till föresatserna i betydligt högre grad om jag springer på band än ute. Det kan har med vana att göra kanske. Jag är en mycket rutinerad löpbandslöpare samt ett levande bevis på att man mycket väl kan köra hela vinterns träning inomhus och ändå kunna komma ut på våren och springa med en mycket liten övergångsperiod för anpassning till nytt underlag.
Diskussionen om löpbandens vara eller inte vara tycker jag är överflödig: antingen gillar man det eller så gör man det inte. Men att påstå att det “ger inget” är bara larvigt. Jag kan inte för mitt liv begripa hur man kan påstå något sådant, om man faktiskt testat löpband. Om det inte är roligt kan vederbörande säga det, det är en acceptabel anledning att inte springa på löpband. Men jag är trött på dåliga bortförklaringar.
Lite ärlighet mot sig själv och andra skulle många må väldigt bra av! Nu tilltalade iofs vederbörande inte mig men man hör en hel del på mässor. Somliga borde tagit på sig dumstruten innan de åkte hemifrån.
Jag tror också egentligen att det inte är tillräckligt tufft att springa på löpband – skojade mest när jag skrev om avundsjukan…. 😀
Fast jag är tillräckligt säker i mig själv utan att bry mig om någon tycker att jag är en mes – det sitter i betraktarens ögon. 😀
Krya på dig Evely, det kanske trots allt är bättre med totalvila men jag skulle bli prillig 🙂
Citrona, vad kul att du kommit igång och att det går bra för dig! Det glädjer mig att höra! Huvudsaken är att du mår bra, det är det löpningens är till för först och främst. Marathon är en kul grej, men inget måste 🙂
Fia-Lotta, visst kan det vara avundsjuka men jag tror det är en god portion okunskap också. Huvudsaken är väl ändå att man springer, inte vart? Eller är man tuffare och mer elit om man lider av kyla, mörker och vind på sina pass än om man springer i fullgott ljus i värmen inomhus?
Det kanske är någon form av “tuffhetsfaktor” i att halka ommkring ute och snora i mörkret som löpband saknar?
Leve löpbandet! 😀
Håller med om att många snackar så mycket skit så hälften kunde räcka. Både du och jag har skött grundträningen på löpband och gått rakt ut och kört marathon med den äran – så det så. Och jag gick ju rakt ut och brände av 3 mil terränglöpning i god fart efter bara löpbandslöpning hela vintern. Så dom vet inte vad dom talar om – dom där andra. Dom har kanske inte tillgång till något löpband och blir avis….. 😉
Intressant det du skriver om löpband. Jag som är total novis på löpning både utomhus och inomhus vet ju absolut ingenting om hur snacket går!
Jag har ju svårare att springa utomhus pga mina benhinnor och hälsporrar och en massa annat odefinierat skit i fötterna, så jag håller mig på bandet och försöker öka lite försiktigt i hastighet. Det har gått förvånansvärt bra, mycket tack vare programmet du gav mig i våras. Tyvärr fullföljde jag det inte, men det höll iaf i några veckor vilket gjorde att jag fick lite större löpförtroende och för första gången vågade tro att även jag skall kunna bli en löpare, även om det inte kommer att handla om maraton… Nu kan jag obehindrat köra en halvtimme på bandet när jag vill pulsa lite eller om jag har för lite konditionstid på schemat. Eller som igår när jag höll på att somna efter yogan och hade en timme över innan bilen skulle hämtas. Först gick jag i 5,5 km /h i tio min, ökade till 9 km/h och sprang i 20 min, hoppsan! Plötsligt hade jag avverkat 4 km, bara så där 🙂
Apropå spikmatta så är jag faktiskt lite sugen på att prova en. En tjej på mitt gym använder sig av spikmatta och har blivit mycket bättre i ryggen 🙂
Kram o trevlig helg!/Karin
Ja du! Det är nästan så att jag är glad för att jag har totalt löpförbud i 8 veckor. Ska man vara skadad så är det mkt enklare att hålla upp helt än att behöva känna efter! Hur kul är det att ge sig ut en runda och sen när man är så långt hemifrån som möjligt upptäcka att det gör ont!
Hoppas att ditt knä snart är helt bra igen