Idag är benen normalt träningsvärksömma, vilket är skönt för nu kan jag röra mig fritt och nu känner jag för första gången att jag inte dragit på mig något permanent. Innan värkte musklerna så jag började tro att något var trasigt, men jag har sovit minst 9 timmar per natt efter maran och försökt äta trots frånvaron av aptit och det har nog gjort sitt till. Visst vaknar man om natten när man vänder sig, så ömma som benen är men det går över. Vart aptiten tog vägen däremot vet jag inte, men man kan ju stoppa mat i huvudet utan att vara hungrig när man vet att det behövs.
Fast det viktigaste tror jag var att jag gjorde som massören på Salveo sa till mig, jag tog en 40 minuters promenad efter maran och gick bort slaggprodukterna. Annars hade jag nog inte mått så här oförskämt bra två dagar efter ett maraton.
Hm ska man gå i tio minuter efter en mil då månne? Men ska komma ihåg tipset om jag behöver det 😉