Alla jobbsaker är undanstökade, hemmet städat och fräscht, väskorna packade och jag är klar. Redo att åka till Uppsala, checka in på hotellet och börja ladda på riktigt.

Första kollen gjorde jag redan i morse när jag vaknade. Inget ömmade, inget stramande. Älsklingen masserade alla muskler jag haft bekymmer med under säsongen, vilket så småningom visade sig vara de flesta benmusklerna, och konstaterade att de kändes mjuka och fina. Inga knölar, inga strama eller konstiga områden och ingen palpationsömhet någonstans.

Loppet har på sätt och vis redan börjat. Tanken är som en pilbåge som måste börja spännas redan idag, idag är det den där andlösa sekunden innan man lossar pilen och imorgon är det jag som är pilen som far mot mål. Jag började sikta för länge sedan men jag har lärt mig att börjar jag spänna bågen för tidigt orkar jag inte hålla den rätta spänningen tills det är dags att släppa loss kraften. Då börjar jag skävla och tvivla istället.

Men imorgon finns det inte rum för några tvivel. Imorgon finns det bara plats för beslutsamhet, kraft och tålamod.

“Hellre lyss´ till den sträng som brast än att aldrig spänna en båge.”
Verner von Heidenstam