Klättringen gick lite si och så, klarade iofs de gröna jag gav mig på och bommade en blå men annars gick det inte så jättelysande. Kändes jobbigt, nervöst och oroligt. Ledde den gula, den jag aldrig missat och klarade den förståss men helvete så nervös jag blev på slutet, inte trött eller spänd men rädd. Jag blev rädd för att jag började tänka på hur mycket rep som kunde tänkas vara ute, hur hårt man slår i väggen om man faller, tänk om knuten går upp, tänk och haken nedanför klipper ur av misstag… Jag var så rädd att jag var darrig tillsist. Men jag har aldrig missat den och jag hade inga planer på att börja nu, så jag tog den ändå. Det var nog bra.

Löpningen blev jobbig, jag valde 8min/km som tempo på löpbandet och växlande mellan 1 och 3 i lutning hela vägen, en kilometer åt gången. Vaderna blev jättetrötta men det var ju det som var meningen. Så småningom kommer jag att släppa löpbandet och börja springa i Ursvik, det är så nära att det kan bli vilken dag som helst nu, så jag borde kört backintervaller oftare på löpbandet. Det var inte så blodigt svårt idag, så nästa gång kan jag nog köra längre.