Förra veckan hade jag tänkt mig nånstans mellan 40-45km, en lugnare vecka mellan två lite tyngre. Så blev det inte.
Men så länge jag inte känner mig sliten eller öm kanske det inte är någon fara. Jag vaknade idag, vrålsugen på intervaller. Det tog en bra tag innan jag fattade att det är måndag, inte tisdag, idag. Så enligt schemat är det vilodag, imorgon är det intervaller eller snabbdistans som gäller.
Jag är jättesugen på att springa på Spånga IP igen. Det ska bli soligt, ~10 grader och nästan vindstilla imorgon, som hittat!
Om allt klaffar landar den här veckan på ~60km, sen får vi se hur jag går vidare. Jag anpassar mig efter hur det känns i benen, hur sliten jag känner mig och försöker öka klokt snarare än enligt ett specifikt schema.
Tanken är att komma upp i mängd, helst mellan 6 och 8 mil i veckan och börja jobba med grunderna igen. Långsam mitokondriebyggande löpning som bas för den snabbare och tuffare formtoppande träningen senare i vår.
Sen blir det full rulle under galoscherna 🙂
Tack 🙂
Förra veckan blev 52km har jag för mig, det var rätt mycket mer än jag räknat med, så det finns marginal än så länge. Men jag vill skynda långsamt, det är tidigt än. Jag hinner.
Jag tänker som så att om det känns bra, inte gör ont och man vaknar och längtar efter nästa pass, då är man rätt ute 🙂
Nackdelen med att vara så sugen är att när verkligheten lägger sig i, och det gör den ju ibland, så blir åtminstone jag riktigt sur och grinig. Men det är kanske priset man får betala för sin passion?
OJ! Det låter som rätt mycket för mig. Kommer du upp i de veckosträckorna lär det som du skriver hända saker!
wow 6-8 mil / vecka är tuff, du är stark!
under mara träning kom jga upp som ” värst” 63 km på en vecka phew, sen på 9 dagar 83 km …. dokc var jag trött i kroppen 🙂
gälelr att lyssna på kroppen.
Jag ska ockås öka på distansen i benen nu över vintern för att kunna “lunka” på i lite “högre fart”….när det är maradags!
njut av vildagen!