Hela P18 har förvandlats till en pulszon. Snön ligger upp till halvmetertjock och långa delar av spårsystemet är så gott som otrampat – fritt fram för dårar som vill leka Gunder Hägg!
Gårdagens återhämtningspass fick lite förhöjd puls tack vare snön men till i dag hade det rasat ner mer än 20 cm nysnö, bitvis över 30. Det var så att säga upplagt för Hägglöpning och jag tog mig glatt an uppgiften. Det sägs ofta att man vintertid inte ska titta på farten utan tiden man är ute, och sällan har väl det varit så sant som i dag. Efter att ha halkat bort till spåret på nyplogade, och därmed snorhala, vägar tassade jag ut på den smala snöstigen i början av spåret. Efter knappt 500 meter viker 1k-slingan av och då återstod bara 2-3 uppsättningar fotspår i snön. 5:16 på inledande km, men pulsen matchade nog nästan lördagens Lucialopp.
Jag minns några himmelska pass som detta från december i fjol, vid ett par tillfällen i månsken som tack vare snön gjorde även de oupplysta delarna av spåret fullt framkomliga. Sedan töade det och frös på omvartannat och då var det slut på det roliga. Kan man få stilla be om att det här får ligga kvar en tid, och helst förbli relativt fluffigt?
Sen kan det bli sommar direkt.
Tack, det var allt.
När man ber om så här livsviktiga saker hoppas jag verkligen att hen gör det.
Gud hör bön 🙂