Efter att ha kutat 50km ute på Lidingö förra helgen skulle jag ta det lite lugnt var avsikten. Efter det har jag grävt om grönsakslandet, vattnat kompost, skyfflat 500 liter täckbark, kånkat säckar, rensat ogräs, röjt rabatter och vårstädat kolonin (sambons pappas koloni egentligen, men jag får lov att härja ganska fritt för tillfället).

Grävde ytterligare en rabatt idag, helvete så tungt det är, och ansade rosorna samt band upp de små jävulskapen. Varför är rosor så taggiga? Jag känner mig som om jag använt en igelkott som boxboll, ungefär.

Nu är det bara en rabatt kvar att gräva om och sen ska jag täcka dem med bark så de håller sig fuktiga och det blir lättrensat. Planterade en hägg, flyttade flera tuvor med gullvivor från en synnerligen utsatt position i gräsmattan (vi får se om de överlever) och vattnade allt som behövde vatten – kan det inte regna snart???

Jag hade hoppats på att springa men jag är för mörbultad, öm och slutkörd för det. Imorgon tänker jag inte lyfta ett finger, jag är trött och har tungt att andas (jävla pollen) och varenda muskel mellan fotknölarna och nacken värker känns det som.

Först tänkte jag att det ju är pinsamt att jag som tränar så mycket blir så slutkörd av “lite kroppsarbete” men sen tänkte jag på hur mycket jag gjort, burit, grävt, flyttat, släpat. I snitt 4 timmar om dagen – minst – i effektivt arbete 5 dagar i sträck. Då har jag rätt att vara trött, öm och sömnig redan vid halv tio på kvällarna.

Jag får väl kalla det aktiv vila och hoppas att lite sömn och god mat räcker för att jag ska återhämta mig. Den nya bäddmadrassen älsklingen köpte är underbar, jag sover mycket bättre nu och är inte stel eller öm i nacke och rygg när jag vaknar om mornarna. Imorgon kanske jag orkar jogga lite… 😉