Har jag anledning att bli orolig?
Det är lättare att se hur galet det ser ut i Garmin Connect, rundan är ganska flack och okomplicerad så det är inte därför pulsen gör en så konstig stigning. Tempot var inte blodigt tufft.
Inte heller kändes det som att det skulle ha varit maxpuls (min högsta uppmätta, under seriösa förhållanden, är 184) det kändes lite flåsigt men absolut inte jobbigt. Skulle jag ha gissat hade jag gissat på 150 eller därikring.
Batterierna är nybytta eftersom det här har hänt förut.
Hasse, nej jag tänkte väl det. Det bör inte märkas på annat än maxfarten möjligen, sista spurtfarten saknas fortfarande.
Håkan, lite ökade jag nog farten på slutet, men inte med mer än kanske 10s/km eller så.
Men det är inget att oroa sig för alltså, jag som så sällan är över 170 i puls blir lite fundersam när den sticker som en nyårsraket. Det är inte likt mig 🙂
Inget konstigt snarare väldigt normalt.
Hade jag fått en sån där kurva hade jag varit glad.
Ju längre du springer ju mer ansträngda blir dina muskler och måste därför syresättas därefter.
Det kan tyda på att du spurtade på slutet eller bara att du vägrade gå ner i fart och behöll samma tempo träningen igenom trots att kroppen var tröttare.
Nej, blodgivningen ska inte påverka efter så lång tid.
Jag testade med lite morgonlöpning samma dag jag gav blod och morgonen efter. Jag kunde inte känna nån som helst skillnad. Men det var innan det fanns pulsklockor.
Det har jag ingen koll på tyvärr men låter orimligt
Funderade på om det är blodgivningen som spökar fortfarande, men det var ju 11 dagar sen nu. Det värsta borde vara över nu, väl?
Pulsband ballar ur ibland. Är det inte det så brukar det betyda jag är sjuk om en dag eller tre när detta händer mig.