Persade på naturmilen, en jättekuperad terrängslinga som givetvis går upp för traktens brantaste backe, flera gånger. De som drar motionsspår och elljusspår måste vara sadister i själ och hjärta, för går det att göra det jobbigare så gör de ju det givetvis. Så att benen hade krafter att trycka på uppför gjorde mig glad, det tog längre tid innan jag fick mjölksyra i den längsta backen (jag har en tall jag spanar in som riktmärke, att den ska jag förbi) och jag hade kraft kvar hela rundan. 

Jag är helt säker på att det har med styrketräningen att göra. Jag har sprungit kanske 1-2 gånger i veckan, i bästa fall 20-30km så någon mängd har det inte varit tal om. Tvärt om har jag ägnat mig uteslutande nöjeslöpning.

Det måste gå att kombinera Madcow med marathon. På något sätt.