Satt och spelade NHL10 när älsklingen undrade om vi inte skulle ut och springa. Ibland får han så underbara idéer! Med solen i ögonen och fågelsång i öronen bar det av, och fort gick det.

Kom nu ihåg att det inte är så länge sen jag sprang 50km 🙂

Vi har en tendens att egga varandra när vi springer ihop, han ligger precis ett halvt steg före mig hela tiden och jag pressar på för att komma upp jämsiden. Effekten blir att det i princip går fortare och fortare. Idag försökte jag medvetet hålla igen farten, och det gick som det gick. Men det var kul i alla fall 🙂

Om man bara tittar på pulskurvan så blev det ett pass som blev väldigt likt ett tröskelpass. Hur klyftigt det är att avverka ett sådant 4 dagar efter TEC vet jag inte, men det var hur roligt som helst och bortsett från att jag är kanontrött i benen igen så är jag genomlycklig.

Och i slutänden är det egentligen det enda jag bryr mig om.