För en inpiskad kilometermissbrukare är det alltid det inställda passet som är hårdast. Att nu lyckas ta mig igenom en hel veckas självpåtagen säsongsvila trots att jag är fullt frisk kommer således bli själslig tortyr.
Jag tror att säsongsvila egentligen ska vara lite längre än en vecka men dels pallar jag inte längre, dels ska det bli kul att se vad helt fräscha – men möjligen lite sega? – ben kan åstadkomma på Högklintsloppet på lördag. Man får ju se till att utnyttja de små lokalloppen som inte betyder så mycket till att experimentera.
Betyder och betyder, förresten. Det slog mig just att jag är titelförsvarare på Högklint eftersom jag tog en tämligen överlägsen seger i fjol. Jag kanske borde ranka Högklintsloppet som ett av årets viktigaste lopp?
Jo, han kan springa den gode Fred. Jag hängde på bättre än väntat på första halvan – det kändes ganska lätt efter vilan. Sedan sumpade jag mitt ban-pers från i fjol med en ynka sekund – vid den berömda nyponbusken på klinten trodde jag sub 27 låg i en ask och funderade över om 26 var realistiskt men Fridhemsbacken är seeeeeeeeeg när tröttheten börjar komma på allvar. Och när man inte har någon visuell kontakt vare sig framåt eller bakåt till andra löpare.
Sanslöst snabb den där Fred! Men du såg rejält spänstig ut i starten du med.
Kan ju vara bra att ha lite depå inför vintern 😉
Nej hur som helst är det lite intressant och inspirerande att följa din träning och löparbravader.
Tack! Det är cold turkey som gäller! 😉 Ett spänningsmoment blir att se vad det blir för utslag på vågen när man nollar träningen men fortsätter att äta för landslaget… Fast en vecka gör kanske inte så mycket skillnad.
Du ser ut att klara hela veckan utan återfall. Så det blir kanske pigga ben på lördag. Lycka till!