Att acceptera andras viljor och behov utan att göra alltför mycket våld på sig själv.
Att vara ärlig med sina mörka sidor och tankar utan att göra det odrägligt för andra.
Att yttre omständigheter inte ska kunna påverka hela min tillvaro och livsföring.
Många funderingar har kretsat i mitt huvud under helgen, men i huvudsak har det rört sig om de ovanstående. Jag vet vem jag vill vara och det är INTE den jag är just nu. Fortfarande beter jag mig alltför ofta på sätt som jag själv varken mår bra av eller tycker om.
Det måste finnas mer jag kan göra själv för att påverka bipolariteten, något mer än att äta höga doser stämningsstabiliserande. Vill inte vara denna varannandagsmänniska. Okej, jag går inte från djup depression till mani, det finns de som har det värre. Men detta räcker också bra.
Observera-beskriv-delta-acceptera-agera. Jag vill så gärna. Så gärna.

Fredagen blev bedrövelse och katastrof så den kan vi lämna därhän.
På grund av ett bristfälligt matintag under fredagen vaknade jag spyfärdig av hunger halv åtta i lördags morse.
Åt gröten med två äggvitor och ett stort rivet äpple och lite senare en banan.
Plockade i ordning och donade lite innan jag väckte liv i älskling.
Fick skjuts till Gerdahallen. Spinning klockan tio. Kousha körde skiten ur oss allihop. Som jag ser det kan man bli körd skiten ur på två sätt; antingen peppar instruktören en till att ge allt vad man har, eller så blir man bara förnedrad och får känslan av att personen där framme glänser på ens bekostnad och det var inte det man kom dit för. (I båda fallen är man som en trasa efteråt…) I lördags var det det förstnämnda. Positivt instruktörsskap med ett pass som innebar no mercy.
Tog protein med ¼ deciliter Dextropur efter spinningen och bussen hem för dusch och lunch.
Gav mig själv en halvtimme på soffan. Började tvätta klockan tre. Började även storstäda sovrummet men hann inte mycket innan klockan var fem och det var dags för milen på något sega ben och med halsbrännan sprutande ur öronen. Min nya musik gjorde nog sitt till (sökte på run på i-Tunes). Jag sprang på exakt 6 min/km och då gick jag ändå vid två tillfällen. Överraskad!
Hängde det sista av tvätten, satte i mig några nävar russin och skrev inköpslista. Missade bussen med en minut och fick gå till ICA. Det är inte så långt, två kilometer kanske. Men när jag satt i bil på väg hem gjorde det faktiskt lite ont i mina benar. Då jag visste att jag skulle få skjuts hem passade jag på att handla lite extra. Det brukar inte bli över tusenlappen när jag veckohandlar…Köpte bland annat varmrökt fjordlax och högrev. Ska äta en del grönsaksrätter i veckan och vill ha ordentligt med kött och fisk till. För att få i mig något lagat på kvällen hemföll jag till ICA Tunas ”hemlagade (och dyra) färdigmat”. Fisk med potatismos. Tror det var panerad sej, sån där man fick i skolan ni vet. Och potatismoset var det nog inte så lite smör i. Hoppade över remouladen. Några gröna ärtor var där också.
Duschade under tiden som älskling fixade fikat. Blåbärs- och vaniljfläta och glasstårta från Ottos glassfabrik. Såg Fångarna på fortet (inspelat). Satte i mig nästan hela glasstårtan. Det dåliga samvetet och paniken som ett brev på posten. Känslan av att en del av magen hänger ut över byxlinningen. Kanske det var det som gjorde att jag lite senare på en halv sekund vände från gos och trams till sur och grinig samt med avskaffad stubin. Eller så var det det lilla barnet i mig som kröp fram igen. För så beter sig inte en vuxen människa.

Sov till nio i söndags. Mådde skit. Snacka om varannan dag!! Hade älskling inte varit där hade jag garanterat blivit kvar i sängen till fyra-fem på eftermiddagen. Men, jag följde med upp och satte på kaffe och förälskade mig i turkisk yoghurt. Åt hallon, mosad banan, skivad kiwi, kvarg, turkisk yoghurt och min egen müsli. Gott! Älskling gav sig iväg till golfbanan och jag försökte att inte titta på soffan.
Och, tack och lov, kvart i elva cyklade jag till Gerdahallen. I långa tightsen, Löplabbetstrumpor, Salomonlöparskorna, två linnen, en t-shirt med holkärm och en tröja med trekvartsärm. Och det var alldeles för kallt!! Solen gör en dumdristig.
YinYoga kvart över elva. Det var inte ordinarie instruktör. Den andra tjejen presenterade sig inte och sa inte varför ordinarie inte var där. Blev onödigt störd av det i början. Där fanns ju en instruktör. Notera-acceptera-släpp. Och min kropp fick vad den behövde; töjningar för säte och höfter. Men jag skulle behövt sitta i samtliga asanas minst dubbelt så länge som vi gjorde. Det passet borde vara heligt för mig. Cyklade hem, fortfarande ledsen.
Gjorde havrekaka med dadlar. Tänker jag ska ha den som energikakor. Åt en lätt lunch; riven morot och kålrabbi med en tesked olja och en tesked äppelcidervinäger + keso och de två sista grötbullarna.
Somnade på soffan. På något vis bytte jag om och kom ut på backträning strax före sex. Hade med två vätskebältesflaskor med mig, den ena med en tesked sportdryckspulver i vattnet, möjligen gav det bara smak och placebo. Körde med påsförslutare igår också men blev mest förvirrad av dem. Fick rita upp det hela på ett papper när jag kom hem för att kolla att jag verkligen sprungit tio backar…Passet fick bli som det blev, hade liksom inte mer att ge.
Banan och vatten. Stretch av vader och Hamstrings. Dusch och middag. Mästarnas Mästare. Avslutade kvällen med att sätta deg till Hälsosamma dinkelfrallor, degen skulle stå i kylen över natten. I morse hade mikroorganismerna invaderat hela kylskåpet!
Ska tvätta undan de sista vinterkläderna nu. Dagens mantra är “Lägg dig inte ner”. Tror ni att jag fixar det?

Bilderna:
Bröt havrekakan i 17 delar och lindade in varje bit i bakplåtspapper. (Nej, inte ett helt ark till varje bit.)

Frallorna blev gudomligt goda. Nybakade dito med ekologisk honung och keso till mellanmål idag.

Ni tycker att jag överdrev angående degen??! Lite kanske…men den hade i alla fall jäst sig igenom plastfolien.