Jomen tjenare, fart och fläkt under dojorna? Det tror jag inte. Men försöka kan jag ju, jag visste redan tidigare att mitt personbästa på 1km skulle sitta säkert. Dels har jag gått upp 7kg sedan jag försökte senast och dels har jag inte tränat fart.

Jag nosade på lite fart tidigare i veckan, när jag testade lite intervallträning, men då kände jag mig mest tung och trött och hade inget hopp om att ens närma mig 5:00, än mindre landa på något som började med en 4:a 🙂

Det blev en sluttid 4:49:11 – snabbare än jag vågade hoppas på med tanke på att jag inte kört fartträning!

Årets Diamond 1000 gick bättre än förväntat!

Det var synd att Ulla inte kom runt, jag hade mina misstankar med tanke på lunginflammationen och hostan som inte vill släppa taget men det är bättre att lyss till den sträng som brast än aldrig spänna en båge. Jag hoppas att det blir en bättre uppladdning och ett nytt försök nästa år. Peter flög runt, jag gissade ganska bra på hans sluttid men jag tror baserat på bristen på grimaser när han sprang att han skulle ha kunnat springa lite fortare faktiskt. 🙂

Jag gissade 3:20-nånting och han stannade på 3:29:67 men jag är säker på att med rätt tajming och fördelning av tillgängliga fartresurser så hade jag haft helt rätt. Kanske till och med min initiala tanke 3:10 hade infriats då? 🙂

Förra årets Diamond 1000 gick rekordsnabbt för min del.

Håll ett öga på http://stockholmbauhausathletics.se/diamond-1000/ till nästa Diamond League på Stadion, det brukar gå någon form av prova-på för amatörer antingen dagen före eller efter. Det är jätteskoj, man får vara med om elitens rutiner, se hur de gör och har det före och efter en tävling. Det är ett under att de kan hålla fokus på vad de ska göra med tanke på hur många det är som drar i den och vill slussa runt dem, till kontroller och allt vad det nu är.

Det är inte bara att dyka upp, kuta och gå hem direkt. Det är mycket, mycket trassligare om man är elit tydligen 😀

Ibland är det gott att vara motionär 😀