Ja, jag får väl kalla det för det, när det nu inte riktigt blev tusingar. Men alltid lär man sig nått, nu vet jag t ex att jag inte ska springa första tusingen så fort. Jag tror att jag hade rätt kass teknik, eftersom det kändes som att det gick för fort. Som om fötterna hade fullt upp att bara hinna flytta sig så fort.
Jag har nog aldrig sprungit så fort förut. I vintras körde jag 400m-intervaller i 12km/h men det här gick fortare och längre. Å andra sidan fanns det inte på kartan att jag skulle klara att göra det mer än en gång heller 🙂
Det satte förstås sina spår på resten av passet också, allting kändes som en enda jobbig gröt och jag orkade inte riktigt hålla stilen. Framför allt orkade jag inte pressa upp pulsen igen, benen var för trötta. Vaderna är helt utmattade. Jag tror att det kan vara både skadligt och korkat att göra som jag gjorde egentligen.
Fast man måste ju testa, annars får man ju adrig veta. 🙂
Om man för ett ögonblick bortser från att jag inte kände mig bekväm i den höga farten, blev inte första intervallen en rätt bra tröskelintervall om man bara ser på pulsen?
Om jag bara sänker farten lite och kanske inte joggvilar i fullt så hög fart kanske det kan bli riktigt bra för det är väl meningen att pulsen ska upp så nära tröskelpuls som möjligt på långa intervaller?