“Enligt en hypotes (facial feedback-hypotesen) uttrycker ansiktet inte bara känslor utan ett ansiktsutryck påverkar även känslorna genom återkoppling till hjärnan.”
Så, är det nu inte det jag sagt hela tiden, att om man ler under ett långlopp även om det är tungt och jobbigt så kommer hjärnan förr eller senare tro att det finns en anledning till varför ansiktet ler hela tiden och antar att det man gör är kul. Det är inte bara jag som är lättlurad, det verkar vara en högst mänsklig reaktion helt enkelt.
Benen är i princip återhämtade, så vi får väl se hur lång tid det tar innan jag snörar på mig skorna igen 🙂
Man blir glad av glass?
*skrattar*
“glasspinnen som gör dig glad” kan kanske bli årets affärsidé? 😉
precis: “att le, sträcka på sig och ha en glasspinne mellan tänderna” ska det juh vara 🙂
Springer du med en glasspinne mellan tänderna, Anders? 😉
Jag tror stenhårt på den hypotesen och har använt mig av den många gånger när jag tränar. Man kan juh generaliser det till “Attityd”.
Att le, sträcka på sig och tuffa till sig hjälper även psyket 🙂
LOL
Det var bland det mest skruvade jag sett på länge 🙂
Och har man svårt att komma ihåg att le, kan man investera i en sån här:
http://www.metro.se/2010/01/19/92869/lyckohatten-tvingar-dig-att-le-hela-t/
😉