Hann packa träningsväskan och börja tänka löpning innan jag kom på att jag kanske borde ta det lilla lugna. Det är inte så hemskt länge sedan jag började springa regelbundet och farthöjningen är fortfarande ny. Ett pass till den här veckan förutom de jag redan tänkt mig vore inte så smart. Jag sprang ju för sjuttsingen två timmar igår – i ett högre snittempo än jag är van vid!

Griljerade skinkan, och drömde om den tid då jag fortfarande iddes rimma den själv. Fan vet vad som hänt sen dess. Jag gjorde väldigt mycket mer själv förr. Köpte halva grisar åt gången för infrysning, plockade bär och gjorde egen sylt och marmelad och bakade nästan allt bröd själv. Nu känner jag min lite lat, jag gör inte allt det där längre. Avstår hellre helt än att köpa halvfabrikat, så det är länge sedan jag åt marmeladsmörgås.

Apelsinmarmelad är förvisso inte svårt att göra, men det är svårt att hitta apelsiner med så rent och fint skal att man vågar ha det i det man ska äta. För mycket besprutning helt enkelt. Maken blir sjuk av frukt från länder som besprutar mycket, han tål inte gifterna. Det blir mycket ekologiskt då, det kanske är bra men dyrt. Då blir det svårare att ha råd.

Jag har aldrig lyckats med surdeg, det gör mig beklämd för det är något jag tycker är gott. Surdegsbröd smakar härligt men hur man lyckas med sin surdeg har jag inte förstått. Nu var det länge sedan jag försökte också. Jag kan helt enkelt inte verkar det som, jag kanske ska acceptera det?

Däremot tänker jag en vacker dag lära mig göra den perfekta korven. Jag ska bara köpa en hushållsassistent med korvhorn först. Om man gör korven själv vet man ju exakt vad den innehåller. Såg en dokumentär om det på Discovery och kan en kemist göra korv så kan jag också! Å andra sidan är han en förbannat duktig kock också, det vet jag inte om jag kan skryta med. Men jag tänker försöka ändå! En dag. I framtiden.

Farmor kunde det där med surdeg och korv, hon kunde göra ost också. Det är också något jag misslyckats fatalt med till allas förskräckelse. Misslyckas man som jag med att göra ost hemma stinker det något alldeles våldsamt. Jag tror det började jäsa eller nått för det osade ohyggligt! Jag vågade aldrig berätta det för farmor, även om jag vet att hon bara hade lett vänligt mot mig och gett mig goda råd för hur jag skulle lyckas bättre nästa gång.

Fast att det där får komma efter pepparkakshusexperimentet. Tänk om jag kunde göra ett helt från grunden, på egen deg! Det vore något det. Degen är klar, delarna ska bara bakas ut och torka till innan det är dags att limma. Spännande! Om det finns fler pepparkakshusbagare därute får ni gärna komma med era bästa dekorationstips!

Med tanke på hur mycket roligt det finns att göra är det inte underligt att jag ligger efter på jobbfronten nu. Skäms på sig damen, så får man inte göra. Inget bakande innan sista dö-linan är mött, och så roligt är det inte att jobba sent in på natten. Frustrerande, jag vill ju pyssla och dona!!

När jag springer på bandet hinner jag tänka mycket och jag funderade ut igår att jag borde kunna låna barnens Lundby-belysning och lysa upp pepparkakshuset med på något vis. De är ju så stora nu att de glömt att de har ett dockskåp, det bara samlar damm.

Undra om det finns miniatyrbrandsläckare för pepparkakshusbränder, ifall jag misslyckas…