Efter knappa 52km klev jag av, medveten om att tiden runnit ut fastän det bara hade gått knappt 8 av de 15 timmarna jag hade på mig. Jag kunde till och med räkna ut själv att det inte skulle fungera, trots löparhjärna.
Det som spar, hon har 🙂
Jo, det sved förstås att behöva fatta beslutet att kliva av. Magen lirade inte, jag fick inte behålla varken vätska eller salter. Det kändes i kroppen att jag redan vid 45km börjat tulla på reserverna, att kroppen tog stryk. Jag frös, kräktes och hade örnkoll på varenda baja-maja. När inte magen är av stål får man hoppas att rumpan är det, annars ligger man risigt till…
Tiden och all energi rann iväg med sportdrycksförgiftningen, och innan jag hade hunnit komma fram till vad det var som var fel hade jag förlorat för mycket tid. Kroppen repade sig, men det gick för sakta.
Jag gick sista varvet tillsammans med min älskling, som deltog på sina egna premisser och som gjorde en helt fantastisk insats. Det finns inte ord stora nog för att beskriva hur stolt och glad jag är över att få dela mitt liv med honom, hur lyckligt lottad jag känner mig och hur enormt mycket han betyder för mig.
Han knäckte maratondistansen, och alla som en gång gjort det vet hur det kändes första gången. Sen fortsatte han lite över en kilometer till, bortom maraton.
Tack, ja det var en säregen upplevelse faktiskt, att magen spårade ur så fullständigt. Men man lär sig så länge man lever, nu vet jag att jag ska vara mer vaksam på allt det söta redan från början 🙂
Den var definitivt inte kroppstempererad heller, jag tyckte det var svalt och gott men det kanske inte var en bra ide med andra ord att tratta i sig kall dryck. Det visste jag faktiskt inte. Bra att veta!
Det är olika hur mycket sportdrycken späds ut. Vid de större loppen är sportdrycken oftast utspädd lite extra, inte av snålhet utan för att alla inte tål utblandning enligt förpackningsanvisning. Är drycken kall och inte kroppstempererad är det många magar som reagerar. Starkt jobbat att hålla ut så länge när du egentligen borde hamnat i viloläge. Jag tror att din älskling är minst lika stolt över dej. Testa att ha med dej salta kex, varm buljong, varmt te eller annat som kan häva illamåendet. Söta drycker är inte alltid bra. Övervätskning kan vara väl så farligt som för lite vätska. Nästa gång kommer du att klara hela vägen 🙂
Mensen kan absolut ha med saken att göra!
Jag har sprungit lopp under pågående menstruation många gånger (jag har aldrig använt hormonella preparat så därför har cyklerna följt sitt mönster oavsett tävling eller ej) och jag har genom åren kommit fram till att jag är extra värmekänslig de första dagarna.
Värmekänsligheten har lurat mig att dricka mer än jag egentligen behöver och gett mig liknande symtom som de du hade (fast bara illamående utan kräkningar), troligtvis pga något salt-vätskerubbning. Det rätta i de lägena hade varit att hälla vatten på knoppen och kroppen istället för att dämpa värmen med mer dricka.
Men, man lär så länge man lever så nu, när jag vet hur jag funkar under mens, så är det lätt att vara på min vakt.
Hursomhaver, du har redan nya lopp inplanerat så du har rest dig igen. Grattis! 🙂
Kul med din älskling, fast förstås tråkigt för dig att behöva kliva av. Men det är såklart det enda rätta när magen inte fungerar.
Ja hormonerna är inte något att bortse från. Eller sömnbrist.
Det är nog så, dagsformen är nog väldigt viktig också. Jag sover alltid katastrofalt dåligt före tävlingar, och försöker ha rutiner dagarna före som ska stabilisera kroppen men det är ju inte en maskin vi pratar om. Det finns garanterat saker som påverkar som jag inte känner till.
En detalj som dök upp senare, mensen, kan kanske ställa till med en hel del. Jag har inte drabbats av att den dyker upp lagom till tävling förut, så jag vet faktiskt inte om jag blir känsligare för något då eller inte.
🙂 åt Wassberg och din älsking!
Jag har tur antar jag för jag har druckit/ätit både det ena och andra på tävling. Jag misstänker att dagsformen kan spela in också, hur man ätit/druckit innan, hur mycket man anstränger sig eller temperaturen …
Vitargo gör exakt samma sak, så fenomenet har uppträtt förut. Men aldrig med Enervite förut, det var därför jag inte omedelbart kopplade. Det var ju “en trygg” sportdryck. Men nu vet jag det, det är väl så man blir rutinerad antar jag.
Ja, jag blev alldeles blöt i ögat av hans kamp, mot tröttheten primärt. Snacka om att han tog Wassberg på orden (“Om kroppen fungerar och det bara gör ont i tröttheten är det bara att köra på”) bokstavligen!
Trist som fanken! Har du fått indikationer på andra ultralopp om att sportdryck funkar dåligt eller var det ‘en sån dag’? Bra beslut oavsett.
Kul att fästmannen sprängde en gräns! 🙂
Peppar peppar!
Hans insats räddade dagen kan man säga, vi gick hem i dur istället för i moll 🙂
Nu vet jag att sportdryck kan verkligen vara rena giftet, ska nog hålla mig till cola, resorb och vatten i fortsättningen.
Gilla det sista stycket!
Trist när det inte funkar däremot.