Hittade nyss bloggen I kroppen min. När jag ögnar igenom inläggen dröjer det inte länge innan jag blir väldigt eftertänksam angående min egen blogg. Vad är det egentligen för jla barnslig, världslig skit jag tror att jag måste dela med mig av???
Skriver inte detta för att döma någon av er andra som bloggar, och kanske inte mig själv heller. Men det är kanske detta som behövs för att komma ner på jorden. För att se tillvaron bakom missade träningspass, späckade vardagsscheman och konflikter som egentligen inte leder till något. Att skakas om. Att bli berörd. Att bli illa berörd.
Fortsätt skriva Kristian. Kanske det då och då kan ge dig en strimma ro i själen. Jag hoppas det.
Dagbok är ett verktyg för självreflektion. Se tillbaks på det som gjorts, upprepa och förfina det goda, lär från det dåliga.