Trots att det är glashalt och kallt ute fick jag till en bra mil ändå. Det var så skönt att springa ute, det luktar verkligen skunk på gymmet. Det måste vara något fel på deras ventialtion för inget annat gym jag tränat på har luktat så illa. Men dagens mil blev bra, ganska låg snittpuls också och det är bra. Bara 75% av max är inte alls mycket, men så ska jag inte ha så speciellt hög puls när jag håller 7 min/km.

Jag tror träningsvärken så sakteliga lämnat kroppen nu, jag känner mig inte så stel och otymplig längre. Desstom känner jag mig lättare och mindre öm. Det är inte så illa. Fast jag kommer säkert skaffa mig ny träningsvärk imorgon, jag misstänker det i alla fall. Jag måste nog köra samma pass mer än två gånger innan benen fattat vinken, innan träningsvärken uteblir.

Men jag ska inte öka. Inte maxa. Inte bli sugen och testa lite. Status quo tills vidare, det är det eftersträvansvärda. Ge kroppen en chans till anpassning. Jag är superbeslutsam nu, men det är imorgon när jag står där med skivstången och hornen växt ut i pannan som det gäller att vara klok. Hoppas jag kan vara lika beslutsam då.