Idag tog jag mitt pick och pack och gav mig ut på en runda, 6km hade jag tänkt mig men det blev 7,3. Det blev lite fortare än jag hade tänkt mig också. De två första kilometrarna gick i 6:30 min/km, sen sansade jag mig och försökte vara disciplinerad. Det slutade med att jag snittade 6:46 min/km ändå, trots att jag hade tänkt mig 7:00 – 7:10 min/km ungefär.
Men jag hade roligt i alla fall, det var kul att springa ute som oväxling trots allt. Det var kallt och inte så skönt för luftrören, jag hostade rätt duktigt i kylan men det har gått över nu. Fingrarna blev stelfrusna också men de är varma igen. Dessutom är jag ganska nöjd med tiden.
Högsta tempot klockan uppmätte var faktiskt hela 4:40 min/km, men det var i den långa svepande nerförsbacken ner mot Lötsjön, där kan man rulla på rätt bra och få upp farten. Högsta puls uppmätte jag i backen från Ursvikshållet när man passerar Hallonbergens Centrum, 172BPM, men oknuten sko för den här gången skulle jag jävlar i mig inte stanna för något. Backen skulle knäckas, det var den eller jag. Jag vann. Sen offrade jag några sekunder på backkrönet för att knyta skon innan jag rullade ner för backen (det var här snabbaste tempot uppmättes).
Valde lite andra vägar än förra gången och kom nästan 1,5km längre. Om jag väljer andra hållet, runt Råstasjön nästa gång kanske jag kan komma upp i en mil. Jag behöver inte nödvändigtvis springa raka vägen hem heller, man kan ju ta omvägar…
Tänk så roligt man kan ha med en löparkompis som Garmin ändå 😀
Ja, det blir svårt att hålla tempot när man hostar, det stör rytmen. Jag saknar sommarvärmen, det är roligare att springa ute då.
Strongt att du gav dig ut. Det är fasen inte helt lätt när halsen inte gillar kylan. Jag har hittar något substitut för att hosta som går ut på att grymta/morra istället. Låter helt bisarrt men att springa och hosta är inte roligt. 🙂