Hittade en väldigt intressant blogg om kost, träning och näringslära som drivs av två grabbar: en kostvetare och en civilingenjör. Den tredje som förekommer ibland, en sjukgymnast med OMT-inriktning, hinner inte blogga just nu men hans bidrag på sidan är fortfarande intressanta.
En sak som fick mig att tänka på min egen kamp att tappa vikt var en artikel om det berömda svältläget. Just det här stycket kändes som en smäll i ansiktet, eftersom jag gjort *exakt* just det här:
“Resultaten visade att deltagarna i studien feluppskattade sitt kaloriintag med 47 % och sin fysiska aktivitet med 51 %. Deltagarna trodde med andra ord att de åt mycket mindre och rörde på sig mycket mer än vad de faktiskt gjorde. Om man använt deras angivna värden så hade man kommit fram till att de förbrukat långt mer kalorier varje dag än vad de åt och att de borde gå ner i vikt. När man däremot gjorde faktiskt mätningar av deras energiförbrukning och energiintag så tog dock dessa ut varandra och deltagarna var därför viktstabila.”
Hela artikeln och bloggen hittar ni här:
http://traningslara.se/blogg/svaltlage-lag-amnesomsattning-del-1-sanning-eller-myt/
http://traningslara.se/blogg/svaltlage-lag-amnesomsattning-del-2-de-som-sticker-ut/
Jag kämpade i flera år med vikten, testade varenda jävla diet utom grape-dieten (eftersom jag avskyr grape) och jag gick bara upp i vikt om det alls hände något på vågen. Sakta lärde jag mig hata både vågen och min vikt.
Så vad hände?
Jag skaffade en bra hushållsvåg och började väga och kontrollera mina portioner. Det var då jag insåg att mina portioner hade kunnat räcka för två-tre personer, fast för mig såg de förståss normala ut.
Jag skaffade pulsklocka också. Den överrapporterar säkert kaloriförbrukningen den också, men det rapporterade fortfrande lägre siffror än jag själv trodde.
Så jag fick helt enkelt börja om. Lära om. Gör om, gör rätt. Jag lär mig fortfarande. Ibland väger jag fortfarande maten, eftersom jag för alltid kommer att ha ett lite stört förhållande till mat. Mina ögon kommer alltid att rappoortera att portionen är för liten och undermedvetet kommer jag alltid att vilja ta för stora portioner. Det är därför jag måste fortsätta vara medveten, på min vakt.
Mitt förhållande till mat är inte helt enkelt. Men det är kanske så det är om man försöker ta sig från den fetma jag led av innan till den normalvikt jag en dag vill ha? För jag är fortfarande överviktig, och det är ett bra steg i rätt riktning. Efter det initiala krafttaget är det myrsteg som gäller. Så kanske jag slipper mina oönskade kilon vad det lider.
Assietter fungerar jättebra till vardags också. Då ser den normala portionen rätt stor ut, bara för att tallriken är så liten 🙂
Om ni vill ha små djupa tallrikar?: Köp dessertskålar eller barntallrikar.
Jessie, det är ett elände att hitta tallrikar som inte är super-size. Det verkar som att de blivit större med åren, för om man går på loppis och har lite tur hittar man mattallrikar som är säkert 20% mindre än de man kan köpa nya. undrar om det är en trend?
Sylvia, absolut! Medvetenheten måste finnas där, i mitt grad mer än hos andra eftersom jag har tendensen att äta mer än jag behöver annars. Kroppen säger inte ‘tack, det räcker’ när det är nog, men nu vet jag det och kan kalibrera mitt ätande efter det.
Zandra, det var därför jag tyckte nosarna verkade bekanta när jag snokade i deras blogg med andra ord 😀 Ännu bättre, då är det pålitligt folk som håller i bloggen.
Det är ju kolofolk som har den där bloggen 🙂
Tack Lady för två jätteintressanta sidor! 🙂
Jag tror dessutom, förutom det du skriver om portionsstorlekar o dyl, att de allra flesta måste “vara på sin vakt” och äta medvetet. Det är dock graden av medvetenhet som skiljer sig mellan personer och som kan göra skillnad på om man är normalviktig eller överviktig.
Någon måste hela tiden tänka på vad, när och hur den stoppar i sig föda. För nån annan är det helt naturligt.
Eller vad tror du?
För mig blev det en stor skillnad när jag gjorde något så enkelt som att skaffa mindre tallrikar!
Plötsligt såg mina “normala portioner” helt galet stora ut, de täckte ju hela tallriken och fick knappt plats?!?
Fick även en tankeställare vid en flytt där jag hittade mina gamla frukosttallrikar. Då insåg jag att mina nya “frukosttallrikar” var så stora att jag fick plats med 2½ av mina tidigare djupa tallrikar i en av mina nya.
GALET!
Nästa tankeställare fick jag när jag insåg att “ett glas mjölk” enligt Viktklubb motsvarade de yttepytteminsta glas du kan tänka dig och inte mina jätteglas som man kan få i nästan en halvliter i….