Fick hoppa in extra idag och jobba…blev därför en betydligt senare träning än vanligtvis lördagar….det kändes. Lägg där på två nätter av dåligt med sömn och kroppen var seg och skallen med. Men jag fick till boxen ändå per automatik nästan. Tur jag bor så nära:)

Hade bestämt med en kompis också så det gjorde det lite lättare att ta mig dit även om tanken på att ställa in aldrig infann sig. Men men…vi gick dit började värma upp och jag skulle köra mina pressar. Hann ett set. Sen kom ägarna till boxen som hade varit iväg med en massa grejor i en kärra och vi fick bryta träningen och hjälpa till med att bära och lasta. Blev ganska neg och tänkte: det var det passet det. Kände mig dessutom stressad då jag visste jag hade max 1 h träning.

Någon wod var det inte på tal om idag…när vi var klara började jag pressa och 40kg kändes faktiskt bra. Det var tungt i slutet men i början rätt upp och ner:) Sen gick min kompis och jag körde själv. Höjde musiken och började böja!

Lätt nervös över mina böj på 85kg som går en bra dag. Detta var ingen sådan…men tydligen har jag blivit stabilare för jag satte alla böjen! Och det var säkert:) kände mig rätt nöjd då men körde ändå lite extra bonus på Clean och sen köttade jag skiten med marklyft på 100 pannor

Men ändå känns det inte som jag tränat..bara gått in och lyft lite….jag var ju inte trött. Inte slut i kroppen på något sätt. Inte flåsig. Men varje set var ändå en ansträngning….just då. Varför känns det bara som man har gjort något när man fått flåsa lite i en wod? Märkligt!! När det är styrkan som bygger grunden för vad man orkar….jag känner mig stark. Att gå in och träna idag var min terapi och avkoppling från en stressig dag. Och trots att det inte känns som jag tränat, bygger dessa passen bästa grunden!Och jag är så oehört glad att jag har diciplincen och viljan att välja bort soffan!