Igår masserade älsklingen mina ben med avslappnande olja. Inte jättemysigt med tanke på hur svullna och trötta musklerna var, men otroligt välbehövligt. Musklerna vrålade i protest då, men idag kändes det som helt andra ben. Ja, träningsvärken fanns kvar. Men inte alls så skarp och besvärande som innan, och absolut inte så hämmande. Underbara älsklingen vet precis hur en träninsvärk ska tas!

Dagens pass blev med andra ord kanonskönt, inte mycket snabbare än igår men avslappnat och trevligt. Jag rullade på i 7-minuterstempo och hade det bra, när pulsen gick upp sänkte jag farten så jag höll mig under 150 för det mesta och sen avslutade jag sista km i 6-minuterstempo. Allra sista 400m ökade jag till 5:30-tempo bara för att se om jag kunde, och det blev inte ens någon chock för systemet. Benen bara växlade upp och kändes otroligt starka.

Så bra har jag inte mått efter 2 mil på länge. Nu är jag väldigt nöjd och belåten, och jättetacksam för att älsklingen tog sig an mina ben.