Valde den runda jag har sämst erfarenheter av, när det gäller underlag. Idén var att ge skorna en utmaning på en gång, och grusvägen bort mot Tensta är verkligen ingen dröm att springa på. Modd, is, grusväg och snö om vartannat. Perfekt för att få uppleva lite skor med andra ord.
Skillnaden i markkontakt jämfört med Attla var som natt och dag. Attlan dämpar enormt mycket, man känner inga ojämnheter och får heller ingen direkt feedback från fötterna. Om det är bra eller inte är nog individuellt, men jag föredrog att känna av underlaget. Jag har inte världens bästa balanssinne, och utan återkopplig från fötterna angående underlaget så blir balansen sämre.
Greppet var jämbördigt, men en liten fördel Falcon tack vare fler och smartare placering av broddarna. På asfalt kände jag broddarna genom sulan, men så är de inte heller asfaltsskor så det håller jag inte emot dem. Attlan fungerar bättre på asfalten än Falcon eftersom de är så otroligt dämpade, men inte heller de är egentligen avsedda för asfaltslöpning annat än kortare sträckor.
Jag tror Attlan är mer vattentät än Flacon, och om det är en fördel eller ej låter jag vara osagt. Idag behövdes varken gaiters eller extravarma strumpor men om det blir riktigt kallt är det kanske lite för kallt med tunna och slimmade Falcon för mig faktiskt. Jag är en fryslort och jag vet det.
På det hela taget tror jag att Attla och Falcon tillsammans täcker hela mitt behov av vinterskor, de är bra på olika saker och passar till olika sorters löpning. Båda kommer att ha sin givna plats i min skohylla framöver.
🙂 Du vänjer dig men ta det varligt.
Exakt, jag blir osäker om jag inte känner var vägen tar vägen. 🙂
Falcon är det absolut mest odämpade jag någnsin sprungit i om man inte räknar med badtofflorna jag sprang på löpbandet med förra vintern, så det stämmer säkert att det är en vanesak 🙂
Jag inbillade mig att jag hade bättre balans ute i Falcon än i Attla och gissande att det kunde bero på markkontakten. I Attla känner jag inte marken på samma sätt.
Näää. Jag googlade runt och hittade ingenting heller. Men dom är säkert redigt platta.
Hehe, det är en vanesak. Just det gillar jag, men det beror väl på att jag alltid springer i tunna skor. Jag vill ha koll på underlaget utan att behöva titta ner i backen. Tycker jag hinner reagera och parera bra eftersom jag känner underlaget redan innan jag trampar till. Dobbarna är inget jag tänker på. Du är förmodligen van vid att springa så madrasserad. I mina Saucony A-skor känner jag ta mig tusan nästan gruset. 🙂 (lite överdrivet :-))
Ja, de är platta som mockasiner jämfört med alla andra skor jag har men det står tyärr inget om drop:
http://www.olspecialisten.com/sv/skor/skog/vj-falcon-2011.html?grp=136687
Fast jag kunde känna varenda isklump, varenda knöl i marken under mig och på asfalten kände jag dubbarna genom sulan så de är förskräckligt tunna jämfört med vad jag är van vid 🙂
Inte mig emot, omväxling förnöjer .-)
Ja, fötterna får jobba mer. Dom är väl mycket mjukare också? Och med mindre drop kan jag tro? Fotgymnastik de luxe. 🙂
Fast jag blev rätt trött i fötterna av att springa i Falconskorna, märkte jag när jag badat. Kan det ha med bristen på dämpning att göra?
Och mitt ramlar ner i fötterna. 🙂
Och där är jag tvärt om, jag blir alltid jättevarm om händerna när jag springer (kanske därför jag blir så kall om fötterna, allt blod stannar i händerna) 🙂
Aha. Ja så är det väl. (Sko)don efter person. 🙂 Jag tror aldrig någonsin jag frusit om fötterna under löpning, vad jag kan komma ihåg. Jag har däremot problem med händerna, ser du en bild på löpare där en har vantar stora som badbollar är risken stor att det är jag. 🙂
För mig räcker nog inte det, jag har inget annat än merinostrumpor längre men fryser ändå om fötterna emellanåt. Men jag vet som sagt att jag är en fryslort så jag får välja skodon efter behov. 🙂
Strumpor i merinoull är ett måste vintertid i den typen av skor tycker jag. Vattnet ska ju komma in och fara ut för att dom inte ska bli tunga men med merinoull gör det inget. Ett våtvarmt omslag bara. 🙂