Äntligen har jag verkligen hittat glädjen i löpning igen! Det handlar inte längre om flest km vinner, utan att hitta känsla där allt stämmer. Sen om den varar 5km eller 10 spelar inte längre lika stor roll.

Nu när jag inte längre har någon mål med löpningen hittar jag flytet och när kraven sänks så kommer också glädjen! Var verkligen less på allt vad löpning hette innan berlin. Och att springa så långt och långsamt är inte längre utmanande. Jag vill ha fart.

kanske halvmaran är något att satsa på framöver. Får se helt enkelt. Nu tänker jag bara springa när tiden och lusten finns. Idag skulle jag vilat. Men vafan. Jag är inte sliten, har inte ont, är helt ledig. Dessutom kunde vädret verkligen inte varit bättre!

För ett år sen sprang jag Växjömarathon denna helg. Den tanken hade jag med mig på dagens runda. Och då kändes min runda mycket roligare! För 8 varv runt en sjö? roligare kan man ha det:)