Började dagen med en härlig YinYoga-klass. Fortsatte till GrandHotel för

frukost. Det var gott, men inte överdådigt. Saknade havregrynsgröt, men det
verkar som att det är sällan som det serveras på hotellfrukostar numera. Det
fanns ingen mjukost typ Philadelphia och fruktutbudet var ganska magert. Hursom,
jag satt och åt frukost och löste korsord i en timmes tid. Fortsatte till
polisstationen för att förnya mitt pass. Hade gott om tid på mig innan jag
skulle vara hos doktorn klockan elva så jag bestämde mig för att promenera dit.
Ändå var jag tre kvart för tidig när jag var där. Det blev fler korsord.

Ny läkare då min förra gått i pension. Och nu kanske jag har hittat rätt,
både var gäller läkare och samtalskontakt. Jag fick tillbaka min nygamla
diagnos dystymi. Men vill betona att den inte stämplades i pannan på mig, vi
hade hela tiden en diskussion. Jag har så gott som alltid haft goda samarbeten
med mina läkare. Bedömningen att det rörde sig om recidiverande depressioner
med bipolaritet gjordes en gång när jag var inlagd, 2008. Läkaren bedömde att
nedstämdhetsperiodernas längd inte uppfyllde kriterierna för dystymi. Just då
befann jag mig i just en depression så jag brydde mig inte så mycket. Har inte
heller i efterhand kollat upp om bedömningen på pricken stämt eller
inte, det ser jag ingen anledning att rota i. Jag är inte bitter och hyser
inget agg mot någon i detta. Jag gör själv bedömningar i mitt arbete och ibland
blir det fel. (Men jag skulle aldrig klara av att vara läkare…) Men igår när
jag lyssnade på min nya doktor var det mycket som föll på plats. Dystymi skulle
förklara att jag på sikt inte har svarat särskilt bra på antidepressiva. Det förklarar
också bland annat jobbångesten, behovet av vila och inte minst de enorma
igångsättningssvårigheterna. Dystymi har kallats kronisk depression men det är
inte så att man går omkring och har egentliga depressioner. För mig är dystymi
en förklaringsmodell på ett sätt att fungera på, ett sätt som kräver att jag
ibland behöver hjälp.

Så vi fortsätter att trappa ut Venlafaxinet och jag ska på återbesök om tre
månader.

Åter till födelsedagen. Åkte hem och ”fixade lite” och åt lunch. Mamma ringde
och gratulerade (pappa pensionärsarbetar i några veckor nu). Drack kaffe och åt
mellanmål. Sov 1,5-2 timmar. Vaknade och var svintrött. Chrille kom och
gratulerade. Jag fick fyra pocketar. Bra att ha på mina (nästan) dagliga
bussresor och lätta att ha i ett framtida handbagage 🙂

Kom iväg till simskolan, nöjd med det! Hemma 22:25. När jag hade lagt mig
somnade jag på spikmattan, vilket jag brukar göra men jag brukar höra alarmet
som jag ställer på 40 minuter. Nu vaknade jag vid midnatt och undrade hur länge
jag legat där. Det blev bara 20 minuter extra, jag låg inte på spikmatta hela
natten. Men med tanke på hur trött jag var så var det inte särskilt förvånande
att kroppen inte ville i morse. Så jag har varit hemma idag också. En banan
och kaffe, lite bok och lite UNO och sen somnade jag om och sov till tolv. Känns
helt rätt.