Så var den här igen, den där spännande föraningen av en riktig praktförkylning. Lite småont i kroppen, skrovligt i halsen och halvsnorigt.

Jag har tappat räkningen på antalet gånger det har knackat på dörren senaste kvartalet, men inte en enda gång har förkylningen brutit ut. Skumt, men jag tackar och tar emot.

Hur det går den här gången lär jag snart få veta, men eftersom jag varken har feber eller ont i halsen har jag inga planer på att sitta stilla medan jag väntar på att bacillåberna bestämmer sig. Det får bli en lugn trivselmil i det vackra vädret nu på lunchen.

På lördag är det dags för vintercup igen. Hoppas jag kan vara med. Ser i boken att jag jag sprang de 8 kilometrarna på 29:58 för två år sedan, det borde man väl kunna snygga till lite. I alla fall om det är torrt och inte för blåsigt.