Det var inte bara skitvädret som jagade in mig på löpbandet, lätt att tro annars. Igår hade jag så ont i min struliga stortå att jag kallsvettades av smärta. Ibland hjälper det att hålla den i rörelse, TENS-maskinen hjälper ibland, ibland hjälper ett varmt bad, massage från älsklingen hjälper oftast och om man kombinerar lösningar vilt löser det sig oftast på ett eller annat sätt. Så lång tid som en hel dag har det aldrig tagit förut dock, jag hann bli riktigt orolig.

Så det var med en viss försiktighet och misstänksamhet jag klev i löparskorna idag, ibland märker jag inte av tån förrän jag börjar belasta dem men då märker jag den desto mer.

Först hade jag någon idé om intervaller men när jag började springa kände jag att jag inte hade lust med det idag, och är det något jag är så är det lustlöpare. Löpningen ska vara lustfylld. Visst, den får gärna vara jobbig och svettig också – det är en sorts lust i det också – men det viktigaste är att det är rätt för mig.

Ingen annan kan tala om för mig vad som är rätt för mig med min löpning.

Däremot kan jag finna inspiration i andras löpning, läsa om andras äventyr och prata med andra löapre men då är det jag som väljer vad jag tar till mig och inspireras av. Inte heller där kan någon annan tala om för mig vad som är rätt. Det behöver inte vara klyftigt, effektivt eller ens särskilt hälsosamt alla gånger (försök inte påstå att det är nyttigt att springa ultramarathon) men det måste vara rätt.

Så nu sitter jag och klurar på vilket av alla roliga pass jag ska roa mig med nästa gång. Kanske supertusingar, om vädret tillåter mig ett besök på Spånga IP? Eller backintervaller i min nyfunna backe? Om vädret fortsätter vara skit kanske jag ska satsa på långbacke, det är löpband bra på.

En sån massa roligt, så lite tid att roa sig på. Undrar vad andra tänker springa, det kanske finns något nytt spännande därute?