Jag måste erkänna att jag är ovan vid konceptet. Jag stoppade inte klockan under vilan eftersom jag ville se hur pulsen betedde sig. Den föll, inte oväntat, som en sten och saboterade snittet lite.
För att komma upp i över 169 måste jag springa fort. Fortare än jag är van vid. Men jag tänker inte beklaga mig 😀
Jag har fått lite intressanta siffror från Bosön som jag kan justera min träning efter:
VO2 (ml/kg) 40,2
4,0 mmol/L vid hastighet: 10,2 km/h och 173 puls. (Det märks att jag sprungit mina tusingar i 10km/h)
Maxlaktat efter 1′ 7,0 mmol/l
efter 3′ 6,5 mmol/l
Återhämtning: <120
Distans: 121-172 (Ligg på 130-150 i puls på dom långa passen)
Tröskel:169-176
VO2: 177-max
Det omedelbara effekten blev att jag fick öka tempot på intervallerna för att komma upp i rätt puls. Det räcker inte att tuffa fram på 165-167 och tycka det är halvjobbigt, jag måste upp ännu högre och tycka det är heljobbigt 🙂
Inte lätt att tänka på allt, jag är hopplös – glömmer lappa ideligen. 😀
Ja, det har du ju rätt i, jag borde tryckt på lap när jag påbörjade andra halvan! Då hade jag fått vilopulsen för sig och intervallpulserna för sig!
Det ska jag tänka på nästa gång 🙂
Du behöver ju inte stoppa klockan, tryck på lap bara så får du vilopulsen separat. Annars blir det ju lite konstigt medel. 🙂