Nackvärken klänger sig kvar, trots naprapatens bästa försök. Men nu känns det mer som träningsvärk, jag har full rörlighet
åtminstone. Det hade jag inte förut.
Fast det blir ju inte mycket tränat
så länge jag maxdoserar värktabletter för att stå ut.
Hoppas det, idag har jag inte mer ont än helt vanlig träningsvärk. Uthärdligt även utan värktabletter alltså, så möjligen kan jag börja hoppas igen nu 🙂
🙁 Surt. Men du är snart på det igen!
Jag försöker använda det som bränsle, så att jag inte ska slarva med t ex vad-träningen men det fungerar ju bara ett tag 🙂
Klart man blir avundsjuk. Det blir jag också när jag läser om alla som det går bra för när jag själv bara tycker det går tungt och trögt, även om jag inte är skadad eller sjuk.
Ja, lite kanske man får gnälla men det ska vara lite då 😉
Lite avundsjuk blir jag ju på att läsa om alla era härliga pass, inte så att jag missunnar någon träningen men jag hade ju velat vara där ute jag med. Jag vill jag med 🙂
Ibland får man lov att gnälla lite också 🙂
Men det är jobbigt med såna som gnäller hela tiden, de får nog inte så många som läser det de skriver… gnälligheten kan ju smitta av sig.
Ja, det är så oerhört frustrerande…. Jag brukar inte gnälla, enligt devisen har du inget snällt att säga behöver du inte säga något alls, men då blir det så lite bloggat..!
Ja, jag förstår det, och så har du ju nyligen haft problem med vaden också. Hoppas du får vara frisk och skadefri ett tag sen när nacken blir bra.
Tack, det hoppas jag med. Jag blir så dyster när jag inte kan träna.
Envist, hoppas det ger sig snart!