Denna känsla som jag tidigare bruka känna efter ett lopp. Postmarathonblues liksom. Den har jag nu. Omotiverad. Ingenting känns kul. Tror det bottnar i en massa saker. Men framförallt för att jag ska börja på ett nytt jobb och inte vet hur hösten kommer se ut schemamässigt. Vet inte alls hur mkt träning jag kan få in osv. Känner att någonting nytt är på gång och förändringar är skrämmande men kan naturligtvis också vara positivt.

Efter en lång sommar av ledighet och full fokus på träning så är nu den proggen jag följer slut i cykeln och jag står här utan programmering. Jag har mina smolovs och hirivsh kvar att fullfölja men det känns inte som det räcker.

Sen tror jag också det beror på att jag inte har någon konkret tävling i sikte. Jag har lite difusa mål framför mig men ingen specifik tävling. Sånt funkar inte för mig. Allt eller inget människan i mig tar över och jag känner: varför ska jag göra detta då kan jag lika gärna skita idet. (om det inte står i programmet alltså)

Så var det lite idag. Om jag inte hade bestämt med G hade jag nog inte tränat.  Fick en riktig tradigwod av G men som han sa: eftersom du verkligen inte vill göra den är det något du behöver och du behöver öva pushjerks.

Struntade i träningen ikväll och umgicks istället med min brorson och kollade när Rögle hade ispremiär.:) Messade lite med G och tror jag har bestämt mig för att köra ett nytt program from imorgon. Jag måste ha det. Men kan inte riktigt bestämma mig för vilket. Men efter lite diskussioner så tror jag att jag bestämt mig. Det är ju ändå mkt tid jag lägger ner och då vill jag inte köra något program som jag inte trivs med. Har kört Invictus nu hela sommaren. Och jag känner att deras wodar är för svåra och tunga och svårt att anpassa så jag fr ut maximalt av det som är tänkt. Så det lutar det åt ett byte. Ska köra misfit nu ett tag och se hur det känns.  Hoppas det vänder nu i och med detta beslut och att motivationen kommer tillbaka.