Sanna Wärn:
För att inte tala om de som ABSOLUT ser den minsta hektoökning när man går upp i vikt och MÅSTE kommentera den. (I mitt fall ca 30 kg, pga en massa olika anledningar).
När man sen tar tag i sitt liv och MINSKAR i vikt (i mitt fall för nuvarand
Nämen fy vad oförskämt att kommentera någons viktuppgång! Själv brukar jag vara försiktig med att kommentera såväl uppgång som nedgång då det kan vara känsligt.
Mimmi, 13kg, grattis!
För lääänge sen när min vikt minskning kommit igång ordentligt och jag alltid mötte min "kompis-jättesmal" i trappan när jag var på väg ut och träna, så sa hon alltid- Nu FÅR du inte gå ner mer alltså! - Jodå, sa ja,jag har minst 10 kg kvar. Senare fick j
Jag tror att träning, viktminskning och ett aktivt liv väcker en obehagskänsla i folk.. "Jag borde också".. Alltså pyser missnöjet ut över OSS som faktiskt bryr oss om våra kroppar och inte tillhör statestiken- Sveriges befolknings BMI blir allt högre (V)
Det jag ursprungligen reagerade på var att det inte handlade om några små mängder, som jag väl kan instämma i att det inte spelar så stor roll. Det snackades om "godis och chips i STORA mängder", att "fylla en kundkorg" osv. Och detta skulle alltså vara "
Nej nej, jag skojar inte om mitt godis, så du kan gott vara moraliserande 🙂
Jag äter extremt mycket "skräp" när jag tränar och tävlar.
På den tiden jag tränade mycket, fick jag ofta frågor, typ:
"Varför håller du på så där, räknar du med att leva längre?"
Svaret blev alltid:
"Näe, men jag tänker dö frisk!"
Oftast fick jag aldrig några mer frågor efter det, om nu inte frågeställaren m
Markus, jag har extremt nyttiga "laster". 😉
Håller i övrigt med i det Du säger.
Jag børjade faktist svara lite så som Lady skrev tidigare, gav igen med samma mynt litegran. Fast egentligen så var det nog så att jag helt enkelt slutade førminska min træning och att jag hellre vill leva lite hælsosamt. Många førsøker ju vara coola øver
