Jag har brutit två gånger. Tycker att det pinigt och skäms fortfarande.
Första gången var Hässelby maraton. Det hade snöat hela natten, nu var det precis över noll. Det var en decimeter snöslask på sådär halva av banan. Det är en milbana som går i en 8,
Även om jag som sagt själv lider oerhört av de två lopp jag brutit och inte vill vara med om det igen, så har jag absolut inga aversioner mot de som väljer att bryta. Dels är det nog individuellt hur man tar det och den som har elitambitioner gör ofta hel
Jag har kört gissningsvis närmare 400 lopp och aldrig brutit.
Dock har jag gett upp på flera lopp, mest löpning, och tagit det väldigt lugnt imål och bara siktat på att fullfölja.
Jag skulle inte ha problem att bryta ett lopp om jag går in i väggen. Att satsa för hårt och misslyckas är inte skamligt. Att bryta eller springa i mål med en extremt dålig avslutning är jämförbart för mig.
Jag tar mig hellre i mål på en dålig tid än inte få nån tid registrerad alls.
Tvingades bryta tjejmarathon i somras efter 3 mil i stekande sol då jag började bli yrslig och illamående..
annars har jag inte brytit några lopp.
Bröt Dalslands kanotmaraton+ ett år efter 34km på stark inrådan från sjukvårdare och en vän som helt enkelt tog kajaken och lastade upp den på biltaket medan jag låg och hade feberfrossa och funderade på om det inte borde funka ändå...
Surt? Visst, men a
Frågan är rätt intressant för mig just nu eftersom jag ha pajat knät litegrann och är anmäld till Sthlm halvmara i helgen. Eftersom både resa och lopp är betalt utan möjlighet till att få pengar tillbaka så tänkte jag åka dit och ställa mig på startlinjen
Har hittills aldrig brutit. En gång har jag inte kommit till start. En tjejmil där jag låg hemma genomförkyld. Just det året hade jag köpt en lopp-tröja. Den enda lopptröja jag har (förutom Midnattsloppettröljorna då) är från ett lopp jag aldrig startade
Fast det är verkligen inte lätt att bryta trots skador.
Förra helgen sprang jag terräng i skidbackar (!), 3x 5 km. Är verkligen inte van vid att springa rakt upp och rakt ner så jag kände av mitt gamla löparknä redan i slutet av första femman.
Den andra
På årets Sth Maraton fanns det två stora anledningar till varför jag inte bröt:
1. Jag ville ha tröjan och även om jag skulle kunna hämta den utan att fullfölja så skulle jag inte kunna bära den om jag inte fullföljt.
2. Alla på jobbet visste att jag skul
