Apropå att hitta vägen: Det finns ett fåtal lopp där navigeringen är en del av svårigheterna. Men jag känner inte till några sådana lopp i Sverige. I Norge har jag däremot varit ensam och förvirrad på fel skogsstig.
För övrigt sprang väl en hel startgrup
6. Japp! Tränar du regelbundet och håller dig frisk och skadefri så klarar du sannolikt att genomföra en halvmara under året.
Här finns en rolig och peppande beskrivning av hur man springer fel på ultralopp ("Jättelångt och jättekul, del 1-4" av Sofie Fr
I Lilla Edet 6-timmar var banan ca 370 m. Många (som inte håller på med ultralöpning) reagerar på att det måste vara extremt tråkigt och psykiskt utmattande att kuta runt runt.
Jag upplevde aldrig det.
I början var det lite roligt man såg alla hela tide
Apropå att inte hitta vägen: Jo, visst finns det en del svårnavigerade lopp i Sverige också. Speciellt de ultratrails där man ska följa en sporadiskt markerad vandringsled. Andreas Falk sprang ordentligt fel på GAX Trans Scandia i somras. På Full Moon Rac
Då sprang du Jätte-jätte-långt istället.
Ja, men jag var inte värst och vi som sprang fel fick inga pluspoäng för det. Däremot vann jag en veckas fri hyrbil med inbyggd navigator på den tävlingen. Det var kanske en hint från högre makter.
(OT. När jag tittar på världsrekorden för olika åldersgrupper, ser jag inte att man nödvändigtvis tappar i mer snabbet än uthållighet med stigande ålder. Faktum är att ju äldre löpare, desto bättre blir 100m-tiderna jämfört med maratontiderna.)
@Lars: Det är väl att kroppen ska hålla för träning/utförande av de distanserna också.
Anders - sådär EXAKT tycker jag också!
Det är just det, att det är tråkigt, som är själva grejen.
Spännande att springa så långt att tankarna tar slut.
